0

Ett spretigt inlägg om en spretig högtid

Jag har just nu ungefär 8 inlägg bland utkasten som jag skrivit på de senaste dagarna. Inspirationen flödar men de flesta av inläggen är långt ifrån klara. Det kommer väl något i taget så småningom, idag tänkte jag bara lägga ut något kort spontant som jag improviserar fram just nu... Ni är ju som sagt ett gäng inne här varje dag så då tycker jag det är kul att hålla bloggen vid liv även när jag inte har några "ordentliga" inlägg.
 
Det är alla hjärtans dag i dag, det är ju svårt att missa. Jag känner att jag lever lite under en sten nu sedan jag tog bort instagram-appen, det är så skönt att slippa distraktionen och beroendet men jag har börjat känna att det är jobbigt att inte veta vad jag missar. Tänk om några jag följer blir tillsammans, eller gör slut, eller något annat viktigt händer och jag inte får veta det? Skulle det vara någon jag känner väl eller någon stor nyhet skulle jag säkert få veta på något annat sätt, men ni vet, folk man inte är så nära men ändå bryr sig om eller till och med "kändisar" (jag följer inte så många men några stycken, typ Ulrikke Falch som nyligen gjort slut med sin drittsekk till kille, det var skönt att höra...). Till poängen, idag bröt jag instagrampausen i kanske en halvtimme och gick in på det på webbläsaren i datorn. Mest för att jag ville se folks respons på/attityder gentemot alla hjärtans dag. Det var blandat. Någon använde hashtagen #antivalentinesday, någon firade med klassiska små presenter, killarna på Götabro hade fixat lyxfrukost till alla tjejerna. Det sistnämnda var ju ganska gulligt.
 
Själv har jag blandade känslor inför den här dagen. Mest känner jag nog att det är extremt kommersialiserat, och att det på vissa sätt fångar upp och förstorar några av de aspekter jag verkligen ogillar med vårt samhälle. Som konsumtionshetsen och fixeringen vid sex. På min systers gymnasieskola delades godispåsar med kondomer ut till eleverna, bara för att nämna ett exempel. Kondomer är en bra grej, absolut, men jag gillar inte de signaler som sänds ut genom att lägga dem i godispåsar och ge till gymnasieelever på alla hjärtans dag. Å andra sidan finns det ju ett visst fokus just den här dagen på att visa att man bryr sig om personer som är viktiga i ens liv, och det är ju positivt. Bland folk i min ålder känns det kanske dock som att det är fler som känner sig ensamma för att de inte har någon partner, eller som på andra sätt är frustrerade på den här dagen, än vad det är som känner sig extra älskade just idag. Men men.
 
Jag skulle kunna skriva många fler reflektioner på det här temat, som att i frikyrkovärlden känns det snarare som att hypen handlar om hur fantastiskt det är när man hittar människan man gifter sig med, hur värt det är att vänta på och hur lycklig man blir. I vissa kristna unga vuxnas instagramkonton, om vi ska relatera det till instagram igen, ser jag många fler inlägg som hyllar personens fästman/fästmö/make/maka än inlägg som handlar om Gud. Jag älskar drömmiga bröllopsbilder, men det är Jesus som vill vara vår första och största kärlek. 
 
Det här skulle ju inte bli något långt inlägg så jag avslutar här. Om ni har något speciellt ni vill att jag ska skriva om är det som vanligt bara att kommentera eller meddela mig på något annat sätt! 
 
Ibland är det ju bara befriande med en helt random bild mitt bland alla mina funderingar. Så varsågoda: en 17-årig badande Ida i en ganska ful frisyr som antagligen säger något till fotografen (Moa). Jag bjuder på den.