Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Orakade ben, efterföljelse och att bryta normer
Jag har skrivit mycket om utseendefixering och sjuka ideal tidigare. Alla inlägg kan ni läsa i kategorin Kroppsfixering & ideal. Nu är den tiden på året här igen när det här ämnet blir extra aktuellt, så här kommer årets första inlägg på temat.
 
Här om dagen la jag upp en bild på Instagram som jag tänkte att ni ska få ta del av här också. Texten kan ni läsa nedanför bilden.
 
 
Pressen på tjejers utseende är alltid enorm, men på sommaren blir den ännu värre. Vi ska vara bruna, smala, hårlösa- ni vet själva. Men, tjejer, idag vill jag hävda något radikalt: vi måste inte sträva efter att uppnå de där ouppnåeliga idealen. Vi måste inte sola, gå ner i vikt eller raka oss om vi inte vill. Vi måste inte. Låt oss påminna varandra om det.
 
Jag tror och hoppas att fler och fler tröttnar på alla dessa ideal och vågar bryta normerna. Det är det jag vill uppmuntra till när jag lägger ut sådana här texter! Mycket handlar om grupptryck, och därför gör det stor skillnad att visa till exempel att nej, alla rakar inte benen. Vi kan skapa nya normer tillsammans. 
 
Livet som Jesu lärjunge handlar på många sätt om att gå mot strömmen och inte låta samhället och dess kultur styra mina beslut. Bibeln talar om detta till exempel i verserna nedan från Romarbrevet.
 
Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.
 
-- Romarbrevet 12:1-2 SFB98
 
På det sättet blir mitt motstånd mot skönhetsideal också en del i min efterföljelse av Jesus. Jag vill inte anpassa mig efter den här världen utan i stället följa Guds vilja. Jag vill att Han ska vara den som bestämmer i mitt liv, inte de flyktiga normer som råder i samhället för tillfället. När jag rakar benen trots att jag egentligen inte vill det underkastar jag mig samhället och andra människors åsikter mer än både Guds vilja och min egen vilja. (Jag tror inte att jag går emot Guds vilja när jag faktiskt rakar benen, men jag tror ni förstår vad jag menar.) Att inte raka benen på ett tag blir ett sätt att ta tillbaka makten över mina egna beslut, och inte låta de styras av dessa ideal som jag blir så trött på.
 
Vad tänker ni? Är ni också trötta på utseendefixeringen och alla normer som kommer med den? Hur kan vi hjälpa varandra att våga bryta normer som vi inte mår bra av?
Inspiration till att leva annorlunda
Ni som känner mig vet att jag har ett stort engagemang för miljöfrågor och att mycket av min vardag påverkas av det. Vad kommer det från? Jag fick den frågan härom veckan och konstaterade att det har funnits hos mig i många år, men familjen kommer det inte från och jag kan inte komma på något annat specifikt som satte igång det. Jag tror att det kan vara en av de saker Gud har lagt ner i mig som person helt enkelt, som jag brinner extra mycket för. Jag tror verkligen att vi som kristna är kallade att ta hand om skapelsen- naturen, djuren och framför allt andra människor. För klimatförändringar och miljöförstöring som sker på olika sätt påverkar inte bara naturen i sig utan också människor över hela världen, som jag som Jesu efterföljare vill älska som mig själv. 
 
Ofta tycker jag att de tankar jag har och de vanor jag vill odla möts med motstånd eller åtminstone skepsis. Men för några veckor sedan blev jag medlem i en organisation som för samman kristna med övertygelsen om att vi måste leva annorlunda, vi måste gå i en annan riktning än vad vi gör idag. Organisationen heter God Jord och på sin hemsida presenterar de sig såhär:
 

God Jord är en kristen organisation med syfte att hjälpa individer och kyrkor att leva hållbara liv som speglar Jesus osjälviskhet och Faderns kärlek till sin skapelse.

Vi reagerar på vår tids konsumtionshets, själviskhet och materialism och vill istället vara efterföljare till Jesus som lever i enkelhet, osjälviskhet och förundran inför skapelsen. Detta gäller alla kristna. Därför vill God Jord samla, inspirera och praktiskt hjälpa lärjungar till helhjärtade, hållbara liv. Helhjärtat, för Gud och för våra medmänniskor. Hållbart, både ekologiskt, socialt och andligt.

[...]

Vår organisation grundar sig på några enkla bibliska principer;

- Alla kristna är kallade att vårda och värna skapelsen

- Alla kristna är kallade till osjälviska liv där vi sätter andra före oss själva

- Alla kristna är kallade att förverkliga Guds vision för jorden

God Jords längtan kan sammanfattas i att vi vill inspirera till liv levda efter Guds hjärta där vi som efterföljare omfamnar allt det Gud värderar. Vi lever i en brusten och fallen värld och mitt i det är vi satta att förmedla ett glädjebudskap om upprättelse, helande och kärlek. Att göra vårt bästa för att Hans vilja ska ske, på jorden såsom i himlen, tills Jesus kommer tillbaka.


Det var utdrag ur God Jords vision, HÄR kan ni läsa hela. Jag tänker också länka till två inlägg från deras blogg, för jag tycker att det här är superviktigt och jag längtar efter att fler ska få upp ögonen för det uppdrag som jag tror att Gud har gett oss i den här världen. Jag blir så uppmuntrad och inspirerad av det som skrivs och vill dela det med er, helt enkelt! Så här kommer två tips på inlägg att läsa tillsammans med korta utdrag från dem, båda skrivna av Johannes Widlund som är ordförande för God Jord.


Att leva som globala syskon

Ofta tror jag att de största hindren för att leva som vi vill/ som Gud vill/ som planeten kräver, är att vi bygger oss mentala barriärer. Vi underskattar vår makt att styra våra liv, att bryta oss ur mönster. Vi behöver låta oss förändras genom tankens förnyelse (Rom 12:2).

En sådan tanke handlar om vem vi jämför oss med. Vem är vi? Jag drömmer om ett närmare syskonskap i den globala kyrkan. I en svensk pingstkyrka är det kanske konstigt att inte resa långt eller att äta vegetariskt, leva enkelt eller till och med gå hungrig. Men om jag lyfter min blick är vi som en kristen storfamilj uppbyggda av en majoritet av människor som inte kommer i närheten av vårt välstånd. Vi behöver börja jämföra oss med systrar och bröder i Kenya, Bangladesh, Brasilien.


Overshoot day- det finns hopp!

Gud har gett oss en god väg att vandra på, oavsett om det ”räcker” eller ”lyckas” eller inte så är det inte där vi som kristna ska ha vår motivation, i enbart resultaten. Vi ska leva så rättvist och kärleksfullt vi bara kan oavsett om det ser helt kört ut. Jag vill leva på ett sätt att folk undrar var jag egentligen får all motivation och kärlek ifrån. Mitt bidrag till skapelsens och mina globala medmänniskors välmående kan kännas så litet, men om vi fäster blicken på Jesus och låter oss inspireras av den djupa kärlek som finns där kommer vi få motivation. Varje handling är betydelsefull. Hela vardagen en chans att ge uttryck för kärlek till Gud, hans skapelse och kronan på densamma, våra bröder och systrar. Så tänk inte för mycket på resultat och vilken påverkan du har/inte har, fäst bara blicken på Jesus och kämpa på! Låt dig förändras av hans närvaro och låt hans osjälviskhet skölja bort begären/beteendena som gör ditt klimatavtryck lite väl stort.

Foto: Moa Ardeby


Så bra och inspirerande tycker jag!! Jag vill avsluta med ytterligare ett citat från en av inläggen ovan, av Johannes Widlund alltså, som jag tycker är så otroligt bra och stämmer in i.

Mitt mål är att leva på ett sådant sätt att jag inte känner att jag behöver be om ursäkt när jag träffar mina mest utsatta syskon. Det innebär ett hälsosamt men enkelt liv, där jag är beredd att offra privilegier för att min kyrkofamilj ska få grundläggande rättigheter uppfyllda. Ett liv där jag inte fastnar i att jämföra mig med sponsrade personer på instagram, utan snarare med snickarsonen från Nazareth och alla hans globala lärjungar. Om vi förvandlar våra tankar, kommer vi förvandla världen!

Några viktiga saker angående min syn på sexualitet
Nu var det ett tag sedan! Mitt liv är ganska stressigt just nu, och bloggen prioriteras bort. Men idag tänkte jag återkomma till temat sexualitet och förtydliga några saker. Har fått en del kommentarer på mina inlägg om homosexualitet, och det här känns som ett viktigt inlägg att skriva.
 
Jag har varit väldigt öppen med mina tankar om sexualitet här på min blogg. Det är verkligen inte något jag går runt och pratar om hela tiden. Men det här är min blogg, som är ett uttryck för min kreativitet, mitt skrivarintresse, min vardag, min kristna tro och mina tankar, åsikter och funderingar. Därför har jag valt att svara på frågor jag fått om min syn på sexualitet och homosexualitet. Här är mitt första och längsta inlägg om detoch här är ett förtydligande. Här är ytterligare ett inlägg där jag citerar en annan skribent. 
 
Jag skrev ett annat inlägg, som var mycket kortare och (tyvärr) mindre genomtänkt, där jag ventilerade några funderingar om att sex inte är en grundläggande mänsklig rättighet. Det inlägget är nu borttaget. Det verkar som att vissa läste endast det och missförstod mitt tankesätt, och bara blev provocerade vilket aldrig varit mitt syfte. Jag är dock fullt medveten om att mitt synsätt på sexualitet är ovanligt, provocerande och svårt för många att acceptera. Det gäller för många av mina tankar, delvis på grund av att de utgår från en tro på Gud som majoriteten av människorna i vårt samhälle avfärdar som till exempel gammalmodig eller irrationell. Just sexualitet är dessutom ett känsligt område, vilket gör att jag är extra försiktig när jag skriver om det. Däremot har jag rätt att uttrycka mina personliga åsikter på min egen blogg, och de som inte vill läsa dem behöver inte heller det. Jag är verkligen glad när läsare berättar för mig vad ni känt er sårade eller kränkta av, men vissa kommentarer verkar utgå från att jag är fullständigt dum i huvudet och inte har koll på någonting. Utifrån det vill jag belysa några punkter som jag gärna vill att ni tar del av.
 
¤ Jag tror helt och fullt på alla människors lika värde. Detta grundar sig i mina ögon på att alla människor är skapade av Gud, till Hans avbild. 
 
 
¤ Jag hatar INTE homosexuella. Hat kommer inte från Gud, och det är INTE utifrån ett hatfullt hjärta som jag skriver mina texter. Jag tycker inte att alla människor i den här världen lever på ett bra sätt, men det betyder INTE att jag inte har respekt för dem och det betyder absolut inte att jag hatar dem. Alltså är jag inte homofob.
 
 
¤ Jag säger inte att människor inte får ha sex med vem de vill. Självklart har alla en fri vilja och jag bestämmer inte över någon annan människa. Min syn utgår från min kristna tro och jag tänker att den framför allt är intressant att läsa om för de som delar min tro. De som inte tror på Jesus har ingen anledning att hålla med mig, men när jag diskuterar homosexualitet och sexualitet generellt är det framför allt med människor som uttrycker att de också vill följa Jesus. Sedan får förstås vem som helst läsa om ni tycker det är intressant med andra perspektiv än ert eget!
 
 
¤ Jag har inte blivit hjärntvättad sedan barnsben. Jag skulle våga påstå att jag är mindre "indoktrinerad" än de flesta som anklagar mig för att vara det, eftersom jag har stor insyn både i olika kyrkor (framför allt de kyrkosammanhang jag rör mig i förstås) och i samhället. De allra flesta kristna i Sverige lever omslutna av samhället, går i sekulära skolor där man ofta lär sig att religion är något onödigt/föråldrat/icke-vetenskapligt osv, arbetar i sekulära miljöer, har vänner, klasskompisar, arbetskompisar, grannar som inte tror på någon gud. Jag har fått se massor av olika perspektiv på saker under mina 18 år i livet, där jag rört mig i massor av olika sammanhang i olika delar av världen, med olika värderingar och helt olika syn på saker. Jag har fått utveckla och utvecklar såklart fortfarande min egen syn på livet och olika stora frågor.
 
 
¤ Jag har själv satt gränser för min egen sexualitet. Här skrev jag lite om det.  Det gäller inte bara fysiska saker utan även vilka tankar och känslor jag tillåter mig själv att utveckla. Det kan vara supersvårt, det vet jag av bitter erfarenhet, men generellt tror jag inte att man är helt maktlös över sin sexualitet, sina känslor och tankar.
 
 
¤ Personligen ser jag inte frågan om vilken sexuell läggning jag har som en central fråga i mitt liv. Min identitet baseras inte på vilket kön jag skulle kunna bli attraherad av. Jag tror att människans sexualitet är komplex, och jag vet inte om det är en bra idé att dela in den i olika fack. Jag tror inte Gud sätter ettiketter på oss utifrån vilka vi blir kära i eller attraherade av och egentligen tror jag inte att vi själva behöver göra det heller. Jag respekterar de som kallar sig t ex homosexuella, men enligt min personliga erfarenhet kan sexualiteten vara föränderlig, kanske speciellt när man är ung. Jag vet inte- det är är mina tankar, som jag tycker att jag finner stöd för.
 
 
¤ Utifrån att jag har en egen sexualitet (surprise surprise) och har funderat mycket över den, samt att jag har levt i 18,5 år + haft ett seriöst, långt förhållande utan sex (vilket inte varit lätt)... så känns inte de här frågorna avlägsna, konstiga eller främmande för mig, och jag anser inte att jag sitter och pekar finger åt andra utan att ha någon aning om hur det känns. Jag har erfarenheter som jag inte pratar så mycket om och som jag inte kommer gå in på här men jag har funderat över de här sakerna på ett personligt plan. Självklart finns det massor av erfarenheter och känslor som jag inte har men som ni har, och ni får jättegärna dela dem med mig för det är ju utifrån delade erfarenheter som man får större förståelse för saker. Men det jag menar är att jag är inte isolerad från det jag skriver om, det är nära mitt liv, personligt och känsligt även för mig. Kanske har jag inte belyst det och kanske är det en av anledningarna till att jag anses vara hård och dömande. 
 
 
Det var några punkter som förhoppningsvis förtydligar mina tankar litegrann. Om ni tycker att saker är konstiga, blir sårade eller bara undrar någonting, skriv eller prata gärna med mig. Det kanske inte verkar så men jag tycker helt ärligt att det är väldigt intressant att få höra andra människors upplevelser, tankar och perspektiv på saker- OM det uttrycks på ett respektfullt sätt (annars brukar det bli svårt att få en meningsfull diskussion). Om ni som finns runt omkring mig tänker saker uppskattar jag om ni pratar med mig så ger ni mig en chans att förklara, förtydliga vad jag menar och lyssna på hur ni tänker. Det kan ju hända att det blir en bra dialog även om vi inte håller med varandra! I övrigt orkar jag nog inte med mer kommentarer som inte gör något annat än dumförklara mig och utgå från att jag inte har koll på någonting som har med det jag skriver att göra... Jag försöker vara ödmjuk och förstående, men det är enklast om kommentarerna är respektfulla! TACK!