Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Gästinlägg på God Jord
Jag har tidigare skrivit om organisationen God Jord, som samlar kristna för miljö och rättvisa. På Frizon träffade jag ett gäng därifrån och fick frågan om jag ville gästblogga på deras hemsida. Det ville jag och resultatet ser ni om ni kopierar och klistrar in länken (kan inte länka på mobilen): https://www.godjord.nu/vara-medmanniskor-over-varlden/
 
 
Jag uppmuntrar er verkligen till att bli medlemmar i God Jord, för jag tror verkligen att vi kristna måste bli mer engagerade i miljöfrågor! Bless!
How much can a woman take?
När jag var i 13-årsåldern lyssnade jag mycket på Miss Li. För ett tag sedan upptäckte jag hennes senaste album som berör viktiga ämnen, spot on verkligen. Tänkte dela texten från "Pressure".
 
I don´t wanna be like them
Wanna be like them
I could never be like that
Never be like that
Do I have to be like that
Do I have to be like that
Would you love me better if
If I were like that

Pretty girls
On television
In magazines
The perfect vision
 
I don´t wanna be like them
Wanna be like them
I could never be like that
Never be like that
 
Do I have to be like that
Do I have to be like that
Would you love me better if
If I were like them
 
Pressure
I´m down on my knees
Pressure
I´m begging you please
Pressure
Before it´s too late
Pressure
Tell me how much can a woman take?
 
Legs apart
Body bending
Don´t be shy
Start pretending
 
I don´t wanna be like them
Wanna be like them
I could never be like that
Never be like that
Do I have to be like that
Do I have to be like that
Would you love me better if
If I were like that
 
Pressure
I´m down on my knees
Pressure
I´m begging you please
Pressure
Before it´s too late
Pressure
Tell me how much can a woman take?
Tell me how much can a woman take?
 
 
Jag gillar att man kan tolka första raderna som att hon både vill och inte vill vara som "dem". Så upplever jag det i alla fall. På något sätt vill man ju uppnå idealet, samtidigt som man inte alls vill. Man står där framför spegeln och inser hur mycket man påverkas av all reklam och sociala medier.
 
Jag tror verkligen att tjejer utsätts för mer press än killar. Vi har större press på vårt utseende, vi ska vara duktiga i skolan och hemma. Vi ska behaga alla. Tjejer och kvinnor drabbas i högre utsträckning än män av psykisk ohälsa och utbrändhet. Som jag många gånger tidigare skrivit om har jag lidit av depressioner där mycket har handlat om att jag måste prestera. Jag har känt att jag måste uppnå så mycket i skolan, i kyrkan, i familjen, överallt. Och jag vet så många tjejer som känner likadant. Jag minns vid nyår när vi sågs 9 tjejer på Sandviken och gick en runda och berättade om hur vår höst sett ut. Ett återkommande tema var att vi tagit på oss för mycket och behövde mer tid för oss själva. Jag tror aldrig jag har hört en kille beskriva samma problematik. Om ni killar finns där ute som känner så får ni gärna ge er tillkänna!
 
Vad är era erfarenheter? Känner ni igen er? Vad kan vi göra åt all den här pressen vi utsätts för?
 
Varför sminkar inte killar sig? Varför är det okej för dem att ha finnar och mörka ringar under ögonen?
Vid livets slut
Som många av er vet jobbar jag med städning hemma hos äldre. Tidigare i mitt liv har jag inte haft så mycket kontakt med riktigt gamla människor. Det var min gammelfarmor som dog sommaren jag fyllde åtta. Men nu jobbar jag ju i äldres hem och det får en att fundera. Varför har Gud låtit gamla bli så hjälplösa? För att vi inte ska frestas för mycket av tanken att leva länge på den här jorden? För att vi ska inse vår egen svaghet? Eller är det inte alls Guds vilja utan helt enkelt en konsekvens av syndafallet? Det kanske är det mest rimliga.

Något jag kommit fram till ganska snabbt är att jag vill inte sluta som många av de äldre jag möter. Jag ska inte nedvärdera deras livskvalité, men jag vill inte sitta ensam i samma soffa dag ut och dag in och bara se samma lägenhet. Hellre dö ung på missionsfältet, helt ärligt.

Jag tänker också att vår kultur är så sorglig. Att äldre får bo själva och blir hjälpta av personal i stället för deras familjemedlemmar. I Nepal och många andra länder hade de bott med sina barn och barnbarn, haft en roll i familjen och fått tillbaka lite av allt de gett sina barn. Men i Sverige sitter de ensamma utan att barnen hälsar på. Vi kan förändra den här kulturen inifrån, om vi vill.
 
Farmorn i ett hem i en liten by i Nepal där vi fick bo några nätter 2015. 


Det var dagens tankar... Nu måste jag börja packa till bibelskolan för vi åker hemifrån imorgon! Jag och en kompis sa här om dagen att man kan tro att det ingår i missionärsbarns-paketet att vara bra på att packa men så är det tyvärr icke.