Jesus, Nepal & tankar från min vardag

Jello salad, nepalilektioner och julgudstjänster
Så har det gått ytterligare nästan en vecka och jag börjar där jag slutade: i onsdags. Då var jag på CL (Children's library) och sedan hade en liten lektion om jultraditioner i Sverige för missionärsbarnen. Lunch åt jag på sjukhusrestaurangen, det var den superbilliga jag skrev om förut för 4 kr 80 öre. Sedan höll jag Angie & Rachel sällskap när de åt sin lunch. Efter det skar jag grönsaker och pyntade på guesthouset inför en fest för alla hushållerskorna som jobbar hos missionärerna. De fick en riktigt västerländsk (amerikansk) trerättersmiddag. Till förrätt/efterrätt fick de något som tydligen var vanligt i USA på 60-talet, "jello salad". Jag kan säga att jag inte tyckte det såg så gott ut men ni får bilda er egen uppfattning:
 
På torsdagen var jag på CL, och så hade jag min första nepalilektion på väldigt många år. Det var verkligen jättekul, jag älskar ju språk. Det är mycket jag vet men inte kan reglerna bakom osv så det känns bra att gå igenom grammatiska grejer och även att öva på läsning. Det går långsamt men det går, nu sitter nästan alla 47 bokstäver.
 
Fredagen var en ganska busy dag. CL på morgonen (de har öppet innan skolan börjar, 8-9) och på eftermiddagen, nepalilektion igen, bazaren ("stan") med Rachel & Angie (de är verkligen en gåva från Gud!) och filmkväll med Home Alone. Den ska tydligen vara en klassiker men jag kan inte säga att jag tyckte den var jättebra. Det "roligaste" var när inbrottstjuvarna blev torterade typ. Hm.
 
Sedan blev det lördag och två gudstjänster. Det var ungefär som förra veckan, nästan 2,5 timmes nepalesisk den här gången och nu i en julpyntad lokal. Färgglada ljusslingor blinkade frenetiskt precis bakom lovsångsteamet, aningen distraherande men men. Den internationella gudstjänsten var mysig (runt 20 pers) och vi sjöng ännu fler julsånger som jag associerar med min barndom här i Tansen. Julstämningen är annars inte på topp, det är väl runt 20 grader och sol här på dagarna. Eftersom jul är en kristen högtid här är det bara en minoritet som firar och man ser inte julreklam och pynt överallt som i Sverige. Ändå lite skönt, jag hatar att julen är så galet kommersialiserad i Sverige. Här är fokuset på Jesus. På torsdag ska vi gå runt och sjunga kristna julsånger på sjukhudets olika avdelningar, en årlig tradition som jag älskar.
 
Och så söndag. Min helt lediga dag. Jag lånade köket och bakade glutenfritt bröd i stekpanna (det med rismjöl blev sådär som vanligt), skrev dagbok i solen på balkongen, pratade med Alice <3 (hon bor i  -15 grader kalla Umeå, olika världar) och bara tog det lugnt. Vid 19-tiden kom lillebror i huset och knackade på min dörr och sa "Ida didi, maten är klar!". Didi betyder storasyster och det säger man till kvinnor som är äldre men inte mycket äldre än en själv. Nepaleser kallar alltså varandra storasyster, lillebror osv, även främlingar. Hur som helst, det värmde mitt hjärta att höra det från lillebrodern i familjen. Han är så gullig, han sa till och med Jaimasi till mig när det var andra coola tonåringar i närheten (han går alltså i 8:an). Hustrun var inte hemma igår kväll så maken hade lagat mat (tror dock en del var rester). Jag diskade dock. Släktingen som var på besök har åkt tillbaka till Butwal så det var bara vi tre som åt.
 
Nu är det måndag morgon och idag ska jag ha nepali, åka till skolan en halvtimme härifrån igen, vara på CL och äta middag hemma hos missionärsbarnsläraren. Blir nog en bra dag!
Fun facts om Nepal
• Det vi tänker på som ett hakkors (卐) är en symbol som funnits i Asien sedan långt tillbaka i historien. Både inom hinduism och andra religioner är det en god/lyckobringande symbol. I Nepal ser man det lite överallt, på grindar och restaurangväggar till exempel. Det finns till och med i hindi-tangentbordet tillsammans med följande tecken: ॐ ☪✝. Om vi säger så här, det var verkligen inte nazisterna som uppfann symbolen.
 
 
• För att fortsätta på religionsspåret: på nepali är den vanligaste hälsningen "Namaste", vilket egentligen är hinduiskt och betyder typ "jag hälsar det gudomliga inom dig". Men det finns också en kristen hälsning, "Jaimasi". "Jai" kommer från ordet "seger" och "Masi" är "Messias". Så typ, Jesus har vunnit seger. Fint va? Med andra ord kan man alltså märka om två personer ser sig som kristna genom vilken hälsningsfras de använder. Ibland blir det svårt när man inte vet om personen man hälsar på är kristen eller inte, det har hänt att jag säger Jaimasi och personen svarar med Namaste. Stelt. Men jag tycker ändå det är en fin grej.
 
• I Nepal ser man nästan aldrig par som visar varandra kärlek på fysiska sätt, däremot är det inte ovanligt med vänner, även män, som håller varandra i handen eller runt axlarna. I Sverige hade man kanske trott att de var homosexuella, men här är det helt normalt för män som bara är vänner. Tror killar i Sverige skulle må bättre om det var mer accepterat där också.
 
Ur en bok från 90-talet. I Kathmandu kan man ibland se par som kramas till exempel men i Tansen och på andra mindre ställen är det fortfarande väldigt, väldigt ovanligt. 
 
• Väldigt många nepalesiska namn betyder saker på nepali. Frid, bön, kärlek, dikt, exempel, utveckling, välsignelse, måne, hav och mycket mer.
 
• Nepaleser använder inte toapapper, de använder vatten. Det är samma i Indien, och Kina också har jag hört- tänk vad mycket träd som sparas genom alla de miljoner som aldrig använder toapapper!

• Vänsterhanden är oren för nepaleser, eftersom det är toahanden. Äter, ger saker till folk, tar emot saker m.m. gör man med höger hand.
 
• Att spotta anses inte alls otrevligt eller ofräscht. Ofta harklar sig nepaleser ordentligt och spottar sedan mitt på gatan.
 
• Traditionellt sett måste kvinnor som har kurta suruval, de vanligaste nepalesiska kläderna, ha sjal till. Det är en av alla de saker som håller på att förändras genom inflytandet från väst, och har man kurta med jeans under t ex är sjal inte lika viktigt. Men i Tansen har de allra flesta kvinnor sjal. Den kan vara ganska praktisk, man kan använda den som handduk, ofräschhets-skydd (ha den mellan ett ofräscht handtag och handen t ex), för värme med mera. Den kan också vara väldigt mycket i vägen, och så har vi det ständiga krånglet med att den ska ligga fint och vara jämn i längd vid ryggen...
 
 
Här har vi två exempel på hur man kan ha den och även ett exempel på när sjalen är väldigt ojämn. Sorry Moa...
 
• Nepaleser äter väldigt stora portioner daalbhat. Påfyllning brukar alltid ingå när man äter på små typiskt nepalesiska lunchställen. Här om dagen på sjukhusets matställe åt jag en jättestor portion daalbhat (för knappt 5 kr!!!) och sedan fick jag veta att det bara var en halv portion. Jag tror anledningen bakom dessa gigantiska portioner är att förr jobbade man väldigt hårt ute på fälten och liknande och åt bara två måltider daalbhat om dagen. 
 
Nu vet ni lite mer om landet jag är i :)
De senaste dagarna i Tansen
Här kommer ännu ett inlägg om min vardag sedan sist. Jag har nu varit en dryg vecka i Nepal sedan familjen åkte och det har faktiskt gått väldigt bra att klara mig på egen hand, även om jag saknar dem!
 
I fredags gick jag till basaren och köpte de där inneskorna, kostade 20 kr efter prutning. Sedan gick jag till sjukhuset och betalade min resa till Tansen (tog 9 h & kostade 80 kr) och till guesthouset och lånade några böcker. Hittade en bok med "baby names from around the world", har ju berättar att jag älskar namn. Upptäckte något väldigt komiskt, vet ni att namnet Donald betyder "proud chief" eller enligt nätet "world ruler"? Trump måste ha känt en press på sig ända sedan hans barndom... 
 
Nepals lördag är som Sveriges söndag så då var det äntligen dags för nepalesisk gudstjänst. Jag och pappa gick på en gudstjänst veckan innan i Ktm men det var en modern, internationell med Hillsong-känsla, inte riktigt samma grej. Lördagens gudstjänst var klassisk; full lokal, män och kvinnor uppdelade, ösig lovsång i nästan en timme, böner i mun på varandra (det är standard i Nepal), nästan en timmes predikan. Veckans höjdpunkt!
 
Efter gudstjänsten åt jag lunch på en ny jättefräsch restaurang (på min tid fanns det bara en "fin" restaurang i Tansen) med Angie, Rachel, den skotska lärarinnan för missionärsbarnen och ett australiensiska par. Vi satt i solen på taket med fantastisk utsikt. 
 
 
Sedan gick jag hem och passade på att ta en dusch. Det blev en till kalldusch, har skjutit upp att fråga hur gasolen funkar och undviker helst att duscha med gasolvärmt vatten, miljö-ovänligt och dyrt (tror jag). Men tricket är att duscha tidigt på eftermiddagen när det inte är så kallt i luften. Och jag har fått in en bra teknik, först tvättar jag håret upp och ner i den låga kranen och sköljer ur det så gott det går. Sedan tvättar jag resten av kroppen och till sist sätter jag på duschen och sköljer snabbt av mig. Så behöver jag inte blöta ner mig förrän en stund i slutet och blir inte lika kall. Superbra. En jobbig grej med att duscha i Nepal som inte har med temperaturen att göra är att man måste vara försiktig så man inte får vatten i munnen. Våra "svaga svenska magar" tål inte kranvattnet så vi kokar/filtrerar alltid. Det känns inte som att man skulle bli sjuk av så lite men jag vill inte ta risken. 
 
Förstår om det verkar som mitt nya syfte med bloggen är att få er att njuta av svenska duschar... Det är det inte, däremot vill jag gärna ge er lite perspektiv på den svenska tillvaron (det behöver jag med). Och situationerna jag beskriver är ju för mig som västerlänning. Här om dagen bevittnade jag en autentisk nepalesisk dusch. Det var två kvinnor i som stod på sin stora balkong och duschade med stora tygstycken runt sig. I solen mitt på dagen, det är så man ska göra. De tvättade sig så gott det kunde med tyget på sig och så passade de på att tvätta kläder när de ändå höll på. Både duschning och tvättning är ju ganska privat i Sverige, men här är det inte alls på samma sätt. Tvätta kläder gör kvinnorna ofta på vägkanten, så häller de ut vattnet mitt på vägen.
 
Strax innan fyra på lördagen gick jag till guesthouset för missionärsteamets engelskspråkiga gudstjänst. Att få gå på vägen mellan sjukhusområdet och området där jag bor är en av anledningarna att jag ville bo just här. Jag vill inte vara instängd där det nästan bara är utlänningar och sjukhuspersonal. Jag vill gå i solen på den dammiga vägen som fylls av rök när ett hushåll bränner sopor. Jag vill passera mannen som håller på att gräva ner till ett avloppsrör och klungan med engagerade människor som står runt omkring och tittar på. Jag vill passera hinken som står mitt i vägen för att ett vattenrör ovanför läcker. Jag vill passera kvinnorna som står och småpratar vid vattenpumpen med sina metallkrukor vid fötterna. "Där livet händer" säger svenska IKEA om sina möbler. I Nepal är det på gatorna mellan husen som livet händer.
 
Gudstjänsten var kort men bra, vi sjöng klassiska engelska julsånger från min barndom som "Hark the Herald" och "O Come All Ye Faithful". Hade jag tänkt mer än vad jag gjorde hade jag blivit väldigt emotionell och nostalgisk kan jag säga. När det inte är advent är det English Service varannan vecka och det var verkligen något vi barn såg fram emot. Då möttes vi allihop och lekte "Nepali hide & seek", "Ice and water" och "Kick the can in the dark". Alla tillsammans, från de yngsta i 5-årsåldern till 14-åringarna. Jag är så tacksam för min barndom!
 
Till middag fick vi potatis, ris, massa kött för de andras del och jättegod panir för min del. Jag är den enda veggisen här men Laxmi var så snäll och lagade panir bara till mig <3 Efter maten spelade jag, Angie, Rachel & Rachel (nr 2 är en 18-åring från Sydafrika/Storbrittanien/Skottland/Turkiet som är här ett halvår) en australiensisk version av vändtia och pratade. Bland annat om att både jag och Rachel att vi är så tacksamma att våra föräldrar åkte ut i mission. Vi känner inte igen oss i skräckhistorierna om barn som blivit försummade och berövade på ett bra liv.
 
När jag gick hem var klockan strax efter 19, det var kolsvart och det var inte många nepaleser ute på gatan. Det tar en kvart för mig att gå och jag var lite rädd trots att det är hus i närheten av nästan hela vägen. Tjejerna bad mig smsa när jag kommit hem säkert. Att det fortfarande är så här för oss tjejer 2018. Men jag klarade mig, fick dock en adrenalinkick av en läskig hund. Har ju nämnt att jag är smårädd för de flesta hundar och i Nepal kan de ju ha rabies och skabb och allt möjligt. I alla fall, jag går där i mörkret och så hör jag en hund komma på vägen en bit bakom mig. Så ser jag skuggan komma närmare och närmare och till slut nafsar hunden på mig! Fy vad obehagligt det var. Den försvann snabbt tack och lov.
 
På söndagen gjorde jag inte så mycket. Läste lite, njöt av solen på balkongen. Vid 17 var tanken att jag skulle hjälpa Santis dotter Kabita med engelska men hon dök inte upp. Efter en stund kom Santi och berättade att Kabita inte fick gå från campus för att hennes rektor sa att det är för mycket läxor och förberedelser inför jul. Det är väldigt strängt för eleverna på Tansen Nursing & Lab School verkar det som, de måste bo på skolan, får inte har mobiler alls, får sällan lämna området osv. Vi får se om jag kanske kan hjälpa Kabita efter jul.
 
På söndagsskvällen åt jag middag med familjen jag bor hos (daalbhat såklart!). Hustrun, maken, lillebror och den här veckan även makens systerson som är på besök. Han envisades att prata engelska med mig men vi hade trevliga samtal ändå. 
 
På måndagen åkte jag på utflykt tillsammans med några nepalesiska kvinnor. De flesta jobbar på fritidscentret och varje vecka åker de till en skola en halvtimmes bilväg från sjukhuset för att leka, sjunga och öva lite engelska med barnen. Det var en väldigt fin skola trots att den var statlig, de höll på att måla bilder på de nya byggnaderna.
 
På eftermiddagen var jag på själva fritidscentret, Children's Library som det heter. Det kom kanske 30 barn i åldrarna 2-15 (ish). De var väldigt nyfikna på mig. Jag kom tillbaka dagen efter och hade med mig en lek, vi var uppe på takterassen i solen och lekte i över en timme tror jag. Det var lite kaos dock, de höll på och slå varandra väldigt mycket och till slut började en tjej gråta för att den största pojken hade slagit till henne hårt. Jag tycker det är så svårt det där, grejen är att ledarna slår också barnen, visserligen skämtsamt ("skojbråk") men ändå. Hur ska man kunna säga till barnen att inte slå varandra när deras ledare och med stor sannolikhet även deras lärare, föräldrar, mor- och farföräldrar gör det? Ni minns kanske att Filippa skrev om det, hur vanligt det är att vuxna slår barn. Det är liksom en del av deras kultur, och det kommer ta lång tid att förändra. Kanske får jag tillfälle att ta upp det med någon av ledarna på ett respektfullt sätt...
 
Apropå kultur. Jag äter ju med familjen jag bor hos de flesta kvällar. Hela tiden sitter maken vid bordet medan hustrun dukar, plockar fram mat, fyller på, och sedan även plockar undan och diskar. Det är nepalesisk tradition som den här familjen verkar hålla sig till trots att de är ganska moderna på andra sätt. Det är extra speciellt eftersom maken inte jobbar någonting (om jag fattat det rätt, han kanske jobbar några timmar ibland) medan hustrun är socialarbetare på heltid. Igår hjälpte jag till med disken men hustrun kunde ändå inte sätta sig vid bordet med männen, hon plockade med andra saker. Det gör mig frustrerad att inte männen lyfter ett finger. Visst, jag vet ju inte vad maken gör hela dagarna, han kanske hjälper till med en del saker, men ändå. Livet är så orättvist för kvinnor över hela världen och i Nepal blir det extra tydligt.
 
Idag gjorde jag en annan hushållssyssla för första gången: handtvättade själv. Sjukt vad mycket tid och energi vi sparar genom att ha tvättmaskiner i Sverige!! Det var inte så mycket tvätt, ändå tog det nästan två timmar och det var ganska fysiskt jobbigt. Stora plagg blir ganska tunga när de är dränkta i vatten, och så ska man doppa och krama och så skölja tre gånger... Men det känns ändå bra att göra det, jag känner mig inte som en bortskämd västerlänning då. Dessutom tvättade jag i solen på balkongen vilket var skönt.
 
Det blev ett långt inlägg, jag har gjort ganska mycket fast det inte känns så... Hoppas att ni har det bra i vinter-Sverige (eller om ni är någon annanstans!), lämna gärna en kommentar om ni vill :)