Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Anledningen till att man tränar?
Hört på stan. Två tjejer i min egen ålder som går framför mig och pratar.
 
"Alltså hon säger typ att hon ska fokusera på annat nu... och sen när hon har lärt sig att vara nöjd med sin kropp ska hon börja träna! What!? Då kommer hon ju inte vara motiverad till att träna sen!!"
 
"Seriöst..."
 
"Ja, alltså hon ska lära sig att älska sin tjockis-kropp och SEN ska hon börja träna?! LOGIK!?"
 
Det var inte så de sa ord för ord men ni förstår poängen i deras samtal. Med hjälp från dessa tonårstjejer kan vi alltså dra följande slutsatser:
 
¤ Man tränar för att få en snyggare kropp. Det är det som motiverar en. Hälsoaspekten, njutningen eller den positiva inverkan på ens psykiska hälsa är inte det viktigaste, det är utseendet.
 
¤ Det är ingen idé att försöka älska sin kropp om man är långt bort från samhällets ideal. Först måste man bli smal och vältränad, sen kan man vara nöjd.
 
¤ Det finns något som kallas "tjockis-kropp". Behöver jag säga mer?
 
 
Ni förstår nog att jag blev ganska upprörd när jag hörde det här samtalet. Jag var väldigt sugen att lägga mig i och ge dem en (relativt) mild utskällning, men jag är väl för svensk för det. Frustrerande var det i alla fall och jag blir så ledsen av att det är sådana här tankar som får utrymme hos unga tjejer idag. Vi borde peppa varandra i stället för att snacka skit om andras utseende och träningsvanor! 
Utseende och kroppsideal del 2
Tänkte ge er resten av mitt svar på frågan nedan! Om ni tycker det är pinsamt att läsa om bröst och rumpor så läs inte det här inlägget, frågan handlar liksom om det så då kommer jag också skriva om det!
 
Dagens samhälle, att ha stora bröst, bra rumpa, massvis med smink. Tänker du på det? Vad är dina åsikter om det?
 
 
 
Jag har skrivit ganska mycket om det här ämnet tidigare. Alla inlägg finns i kategorin "Kroppsfixering & ideal" men om jag ska rekommendera er att läsa några är det Självbild, Beach Body 2017 och Kommer aldrig tröttna. Där har jag dock mest fokuserat på vikt.
 
Det här med stora bröst nämde jag i fredagens inlägg. Trebarnsmamman som gjorde en bröstförstoring och var väldigt öppen med det både på Unga mammor och på sociala medier. Jag blir så besviken av det. För det första vet jag inte om det är en bra idé att göra ett sådant ingrepp (överhuvudtaget, men framför allt inte) när man pratar dels om fler barn och dels att det är svårt att få ekonomin att gå ihop. Om man ändå ska göra det, okej, men man måste kanske inte visa upp det på ett program som många lättpåverkade tonårstjejer kollar på. Jag är helt ärligt inte så nöjd med vissa av personerna som producenterna av Unga mammor har valt att ha med. Tycker inte att de är världens bästa förebilder, helt enkelt. Men det är en parentes!
 
Okej, dags för en bekännelse angående detta. Jag har aldrig haft en push-up-BH eller annan BH som får brösten att se större ut. Tycker det är falsk marknadsföring... Och det är ganska sorgligt att tjejer känner att de behöver visa upp något de inte har för att känna sig mer attraktiva. Vi blir uppmuntrade att göra det- det är inte så kul att köpa BH:ar om man inte vill ha en massa vaddering. Skulle tippa att bara ca 20% av BH-modellerna inne på Lindex eller H&M är "vanliga". Hittar man en snygg BH måste man kolla så att inte halva kupan är fylld med skum. Och ju mindre storlek man har, desto fler vadderade BH:ar.
 
Följande skriver Hunkemöller på sin hemsida under rubriken "Don't be shy, push it up!": Ibland vill vi gärna att våra bröst ska se lite större ut. Till exempel när vi har på en tröja med lite djupare V-ringning eller för att det får oss att känna oss mer självsäkra. Det kvittar egentligen varför du ibland vill ha en större kupstorlek, men det är praktiskt att veta hur du enkelt kan uppnå det. Idag är det enkelt att få brösten att se större ut med hjälp av rätt BH. 
 
Varför får större bröst oss att känna oss mer självsäkra? Jag förstår att visst, man får mer uppmärksamhet från killar och andra tjejer, men vill man ha den sortens uppmärksamhet? Blickar som fokuserar på bysten i stället för ögonen, lystna blickar, avundsjuka blickar. Kanske beundrande blickar, men då beundrar de ju något som inte finns... Jag avstår gärna från den typen av uppmärksamhet! 
 
Jag tror att den största anledningen till att tjejer vill ha större bröst är för att de vill bli mer attraktiva för (främst) killar. Men det argumentet tycker väl inte ens samhället är bra!? Ni vet, feminism, inte göra sig till sexobjekt, vara en självständig kvinna och så. Ändå känns det som att det är en accepterad anledning, att man vill att killar ska tycka att man är snygg. Men i mina ögon är det verkligen inte det! Jag kan tänka att om jag såg ut som en modell skulle jag nästan vara orolig för att killar skulle bli intresserade bara på grund av mitt utseende. Jag vill att mitt inre ska vara mer attraktiv än mitt yttre... Om man får fler killar genom större bröst ser jag det bara som en anledning att vara nöjd med mindre. Och om vi nu säger att man är i ett förhållande och gör det för sin partners skull... behöver jag kanske inte säga så mycket. Ingen bra relation.
 
Att ha en "bra rumpa" är väl ungefär samma grej. Det anses attraktivt. Man uppmuntras till att träna sig till en större, snyggare rumpa. När jag googlar hittar jag rubriker som "ATT BYGGA RUMPA BORDE VARA EN SJÄLVKLARHET FÖR ALLA" och "BÄSTA TRÄNINGÖVNINGARNA FÖR EN RUMPA SOM IMPONERAR". Nej, nu går jag och lägger mig... Förstår ni vad mycket tid, energi och pengar som läggs på en "snyggare" kropp i det här landet? Som kunde lagts på att till exempel hälsa på sin sjuka släkting, volontärarbeta, ha kvalitetstid med syskonen, passa grannarnas barn så de kan få lite egentid för en gångs skull, ta en fika med en vän som man inte träffat på ett tag, sortera ut grejer hemma att skänka till flyktingboende... Ni skrattar kanske åt min naiva syn på livet men ärligt talat, jag blir besviken av prioriteringarna vissa människor har. När jag ser killar som uppenbarligen tillbringar halva sina liv inne på gym blir jag mest ledsen. Antagligen motiveras många av viljan att bli attraktiv, men det enda jag ser är självupptagna, fåfänga killar som överskattar muskler... Bygg upp er karaktär i stället! Jag kan tänka mig att många killar tänker likadant om tjejer som tror att stora bröst och en "bra rumpa" är nödvändigt för att vara attraktiv nog. 
 
När det gäller smink är det lätt att bli beroende. Att känna att man inte kan visa sig utan det. När jag var tolv kände jag en äldre tjej som jag en kväll såg utan mascara första gången. Jag kände knappt igen henne och bestämde mig för att aldrig använda smink så ofta. Det gör jag fortfarande inte, det är lite kajal eller mascara en gång i veckan eller så, och så concealer. Den har jag faktiskt blivit smått beroende av sedan jag köpte den i början av året. Här om dagen glömde jag den innan skolan och jag erkänner att jag kände mig ganska ful. Men jag tänkte på mammas motto "Våga vara operfekt" och jag överlevde dagen (!). Jag är inte emot smink, jag tycker det är rätt kul och en del har ju ett jättestort intresse för det. Däremot vill jag personligen inte så mycket lägga tid och pengar på det, fem minuter på morgonen och ett par hundralappar om året räcker.
 
Sammanfattningsvis gör alla dessa ideal mig arg,upprörd och framför allt otroligt trött. Jag vill kämpa för en värld där utsidan inte är det viktigaste och där vi är nöjda med våra kroppar.
 
Det var mitt långa svar på en kort fråga... Gilla & kommentera om ni vill!
Kritisera aldrig en kändis...
Idag tänkte jag berätta en liten historia om något som hände mig inatt. Det är delvis bara en grej jag vill skriva om men också del 1 i ett svar på frågan nedan.
 
Dagens samhälle, att ha stora bröst, bra rumpa, massvis med smink. Tänker du på det? Vad är dina åsikter om det?
 
Tänker på det gör jag. Menar man tänker på det som i anpassar mig efter det så nej, oftast inte. Men tänker på det som att det är ett problem som gör mig upprörd? Ja, definitivt. 
 
Jag har tänkt rätt mycket på det bara de senaste dagarna då det kommit upp på "Unga mammor" som jag oftast gillar att se på. Men en av mammorna, 22 tror jag hon är, har pratat ganska mycket om en bröstförstoring hon länge velat göra. Och härom dagen såg jag på Instagram att det nu är genomfört. Hon visade upp före- och efterbilder och jag blir ledsen när jag tänker på alla unga tjejer som ser detta. Vad tänker 13-åringar när de ser att en jättesnygg tjej som de ser upp till tycker att hennes bröst är för små? Blir det lättare för dem att sluta jämföra sig med andra och tycka de är bra som de är? Nej, jag tror inte det. Den här tjejen har dessutom tre små flickor, hur kommer deras syn på sig själva påverkas av att deras mamma har förstorat sina bröst? Jag tänker att det kanske inte gör henne till världens bästa förebild.
 
Det finns en annan tjej i det här programmet som min lilla historia kommer handla om. Jag skriver inte hennes namn, jag tänker inte lämna ut henne som hon gjorde med mig. Men hon är ju en offentlig person till skillnad från mig... I vilket fall som helst. Den här tjejen, vi kan kalla henne Clara. I ett avsnitt av Unga mammor gör hon fillers i läpparna, man får se ingreppet i detalj och hon pratar om hur det känns. I ett senare avsnitt, som jag såg igår, säger hon till kameran att något hon verkligen vill att hennes dotter ska få med sig när hon blir äldre är att hon är fin som hon är. Jag reagerade på detta eftersom jag tänkte på hur hon förstorade läpparna, hennes mormor sa dessutom att det inte behövdes, att hon var fin som hon var. "Nej, det tycker inte jag..." Jag kände att det blir svårt för Claras lilla flicka att tycka att hennes utseende duger om hennes mamma, den som står närmast henne och som hon ser upp till, ändrar sitt utseende på det sättet. (Det här handlar inte bara om fillers, den här tjejen bryr sig väldigt mycket om sitt utseende i övrigt också och har även tagit med sin dotter till en modellagentur.) Så jag tänkte att jag kan ju faktiskt skriva till Clara på instagram och fråga hur hon ser på hennes inställning till utseendet. Kanske lite naivt av mig att tro att jag skulle få ett ärligt, förklarande svar. Men i vilket fall som helst, jag kommenterade på hennes senaste bild. Tror ni jag får ett svar av Clara där hon (kanske smått irriterad) förklarar hur hon tänker? Nej. När jag ska gå in och kolla om jag fått nåt svar inser jag att Clara har blockat mig. Jag går in på hennes profil och ser att hon inte bara tagit bort min kommentar men lämnat kvar ett svar där hon dumförklarar mig. Hon har också screenat min fråga och lagt ut på hennes story i ett försök att håna mig inför hennes tusentals följare. Detta är alltså en 20-åring. Tänk om jag hade varit en 12-åring som faktiskt hade blivit sårad? Nu tyckte jag bara att det var hon som skämde ut sig och visade att hon inte kan ta kritik, men det kunde ju inte Clara veta.  
 
Jag behöver nog inte kommentera detta, ni får skapa er egen uppfattning... Nedan har ni hela Claras svar på min fråga.
 
 
 
Från det andra kontot skrev jag två kommentarer där jag försökte förklara mig. Till Clara skrev jag det jag delade med er ovan om att hon är en förebild för sin dotter. Och avslutade med följande. Det enda jag vill är att vi tjejer som är förebilder för yngre ska vara just det, förebilder, för annars tror jag aldrig att de sjuka idealen i vårt samhälle kommer försvinna. 
 
Jag skrev också ett personligt meddelande till Clara som reaktion på hennes story där jag förklarade att jag verkligen inte ville irritera henne (men få henne att tänka till, absolut) utan bara ville ha ett ärligt svar. Såklart fick jag inget svar på det, konto nr 2 blev också blockat och de två kommentarerna borttagna. De där hon och två andra har hånat mig finns dock kvar... Helt ärligt så är allt det här inget som sårar mig, det gör mig bara så trött på dagens samhälle. Man kan ta bort alla kommentarer som inte boostar ens ego.
 
Förutom detta fick jag även andra kommentarer, en från en tjej som föreslog att jag skulle skaffa mina egna barn som jag kan uppfostra som jag vill (med andra ord att jag inte ska lägga mig i Claras liv- men ärligt talat, är det inte ungefär det man vill om man är med i en realityserie...? Man får väl i alla fall förstå att man kan få frågor om val man gör?). En annan tjej tyckte att jag verkade vara avundsjuk på Clara och hon trodde att min kille kanske tyckte hon var vacker? Ibland undrar jag vad folk får allt ifrån.
 
Nu vet ni vad som kan hända om man vågar ifrågasätta en offentlig persons värderingar. Det finns vissa risker, som ni märker. Men jag ångrar inte att jag skrev den första frågan. Jag var ärligt nyfiken på hur hon tänkte och ville också få henne att tänka ett varv till kring hur hennes val påverkar dottern. Hon verkade ju inte riktigt inse att barn ser upp till sina föräldrar och har svårt att tro på något de säger om deras handlingar säger det motsatta. 
 
Fortsättning på svaret på frågan kommer antagligen i helgen! <3