Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Om himlen och helvetet, rädsla och KÄRLEK.
TRIGGER WARNING: jag nämner döden och självmordstankar i det här inlägget. 
 
Den tjugosjätte december skrev jag om synd och straff på bloggen, på ett ganska teoretiskt och teologiskt plan. Jag är som ni förhoppningsvis ingen utbildad teolog, bara en 18-åring med en relation med Jesus och en väldig massa funderingar. Jag delade lite reflektioner utifrån ett citat i boken "En enda Gud- Allah eller Jesus?". Det var inget super-genomtänkt utan några funderingar helt enkelt. Jag känner att jag måste belysa det här eftersom jag tror att mina texter kan uppfattas som "jag vet allt och jag har alltid rätt"... Så är det inte, jag tror inte det och jag hoppas att inte ni får det intrycket heller. 
 
Men jag vet att det här med synd, straff och helvetet (även om jag faktiskt aldrig nämnde ordet "helvetet" i inlägget) ett svårt ämne och en känslig punkt för många. Det kan lätt tolkas som ett hotfullt budskap- att synden har konsekvenser, och om vi gör det fienden vill så ger vi honom utrumme. Jag tror också att kyrkans historia i Sverige och Europa bidrar till att mångas tankar förs till syndakataloger och skrämselpropaganda om helvetet, saker som i mina ögon antingen är stora misslyckanden eller medvetna taktiker för att få större makt över människor. I kristna sammanhang idag är det inte något man tar upp lika ofta idag, och till viss del tror jag vi behöver prata mer om döden, men jag tror inte alls på att skrämma människor med helvetet som ett sätt att få dem att tro på Gud och lyda Honom. Den bakgrunden vill jag att ni ska ha med er när ni läser den här texten!
 
Jag fick en kommentar på inlägget "Synden straffar sig själv" som jag vill ge ordentlig respons på. Det är syftet med det här inlägget: att ge en bredare bild av det jag skrev tidigare och försöka visa hur jag tänker i den här frågan utifrån mina erfarenheter och Bibeln.
 
Det som uttrycktes i kommentaren var att ingen väljer att komma till helvetet. Jag sätter in en del av kommentaren ord för ord här nedan i kursivt.
 
Man är den man är, eller den man blivit på grund av saker man har varit med om i livet. 
 
Jag önskar att Gud kunde göra så att alla tror och rädda alla från helvetet. 

Är själv en sån som är väldigt rädd för att hamna i helvetet. Jag känner inte inuti att jag kommer att bli räddad. 
 
 
Här kommer svaret jag skrev i kommentarsfältet: Jag förstår absolut vad du menar! Men jag tror inte att det beror på vår prestation om vi hamnar i helvetet eller inte, det beror på om vi accepterar det Jesus gjorde för oss på korset eller inte och lever utifrån det. Det är det som jag älskar mest med den Gud jag tror på, jämfört med andra religioner. Det är inte vår prestation det handlar om, det är nåd! Om vi vill vara med Gud för alltid och längtar efter en bättre relation med Honom ser Han det och möter vår längtan. "Rädsla finns inte i kärleken, det fullkomliga kärleken driver ut rädslan", säger Bibeln. Jag blir ledsen av du känner som du gör för jag kan känna Guds kärlek till dig och jag vet att Han vill förändra den här känslan du bär på! Jag har själv känt så men Gud har verkligen visat mig hur fel det är och hur mycket större Hans kärlek är. Jag vill gärna skriva en respons på de här tankarna i ett nytt inlägg eftersom jag verkligen förstår dem och vill bemöta dem med lite fler tankar utifrån min relation med Gud! Så håll utkik de närmsta timmarna/dagarna :) Tack för att du delar dina tankar!!
 
 
Det här är alltså inlägget jag utlovade där jag utvecklar svaret. Det har tagit längre tid än jag hoppats eftersom jag vill göra det ordentligt!
 
Den här kommentaren berörde mig mycket eftersom jag själv känner igen de här tankarna och jag insåg att jag måste bemöta dem i bloggen. Det är svårt att tro nu, men de allra mörkaste dagarna av mitt liv har jag känt mig övertygad om att jag kommer till helvetet när jag dör. Det var som att marken slets undan för mina fötter och jag föll ner i ett hål där det inte fanns något hopp över huvud taget. Utan Gud ville jag inte leva, men inte heller dö... Jag tänkte tanken att det är kanske bäst att jag tar mitt liv direkt för att jag ändå bara förstör mer och mer och jag kommer ändå aldrig till Gud så varför ens fortsätta leva. Det här är helt fruktansvärt. När jag tänkte såhär var jag djupt deprimerad. Jag upplevde, som personen som skrivit kommentaren jag klistrade in ovan, en rädsla och jag kände verkligen inte att jag skulle bli räddad.
 
Vet ni vad? Det fanns INGEN SANNING i de tankarna över huvud taget. Den enda sanningen var att jag inte klarade mig själv, jag behövde och behöver fortfarande Jesus så otroligt mycket. Men Gud hade INTE gett upp på mig, hoppet var INTE ute, Han hade mig i sin hand även om jag inte kunde känna det just då! Jesus hade fortfarande tagit mitt straff på sig, Hans erbjudande stod fortfarande kvar. Och om du vill vara med Gud i det här livet och efter döden, om det är vad du längtar efter, så ser Han det. Han ser din önskan att få en starkare tro, din längtan efter mer av Honom, även om du är osäker på om den är tillräckligt stark. Jag kan inte säga det här för tydligt, jag själv har läst så många hotfulla bloggar som inte tjänat till något annat än att släcka det lilla hopp som fanns kvar: GUD ÄLSKAR DIG OCH HAN LÄMNAR DIG INTE. Jag är ett levande exempel på att INGENTING är omöjligt för vår Gud, den kärlek Han har för dig är större än alla dina misslyckanden, alla dina brister, alla dina besvikelser i livet. Oavsett hur du känner dig just nu kan Gud gripa in och förvandla din situation, hur svårt det än är att tro på det.
 
Jag är ingen teolog, ingen med många års livserfarenhet, ingen själavårdare eller psykolog. Jag vet bara att det går inte alltid att lita på sina känslor när det kommer till sådana här saker. Missförstå mig inte- jag tror inte att alla kommer till himlen, jag tror att vi har ett val och vi kan välja bort Gud här på jorden. Jag vet att det inte är jag som avgör vilka som kommer till himlen eller hur allt det fungerar över huvud taget. Men jag vet att Gud är kärleksfull, god och full av nåd, och Han längtar efter att alla människor ska leva nära Honom. Han ger inte upp i första taget. Inte ens när vi själva gör det.
 
 
Till dig som känner att du inte vet om du kommer bli räddad, som inte känner dig trygg i din relation med Gud vill jag säga: Satsa på den relationen! Våga närma dig Honom. Läs Bibeln, prata med Honom, lyssna på, sjung och/eller spela lovsång till Honom, umgås med andra som tror på Jesus. Lita på att Han älskar dig som du är och vill att du ska lära känna Honom bättre. Och viktigast av allt: prata med en mogen kristen om din situation. Någon som du litar på och som kanske gått med Gud längre än vad du har. Det är superviktigt att inte hålla sådant här för sig själv!!
 
 
Bibeln säger såhär om straff och rädsla.
 

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

-- Första Johannesbrevet 4:16-21, B2000

Alltså: när vi tar emot Guds kärlek och den tar upp mer och mer plats i våra hjärtan, kommer den driva ut vår rädsla. När vi inser hur mycket Jesus älskar oss inser vi också att vi inte har något att vara rädda för, eftersom Han har tagit vårt straff på korset så att vi slipper det. Jag har fått uppleva det och det finns inte mycket som är så häftigt som när man märker hur Gud förändrar ens tankar och känslor inifrån. Han gör allt i kärlek mot oss.

 

Jag lägger in två länkar till er, speciellt till er som upplever rädsla och inte känner att ni är trygga i er relation med Jesus. 

En sång jag älskar: "No Fear In Love" av Steffany Gretzinger (Youtube)

En annan, mycket mer fartfylld låt som får mig att längta mer till himlen: "Take Me There" av Trip Lee & Jimmy Needham

Lyssna också på Frizon-låten "Du är mitt hem" av Sebastian Stakset & Hope!

Foto: Moa Ardeby
 

Utan Jesus kommer ingen av oss till himlen, men tack vare Hans död på korset har vi alla möjligheten att få leva med Gud för evigt. Det är kristendomens budskap!

Vad är synd?
Kan du skriva ett inlägg om synd? Hur man håller sig borta från frestelse och vad som räknas som synd i Guds ögon.
 
När man hör ordet "synd" kanske man tänker på syndakataloger där olika synder graderas, eller på de sju dödssynderna. Men synd är helt enkelt att missa målet. Att missa det Gud har tänkt för oss. När Jesus får frågan "vilket är det viktigaste budet?" svarar Han följande. 
 
"Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."
-- Matteus 22:37-40
 
Det är Guds mål för oss. Allt vi gör som inte utgår från kärlek till Gud och till andra människor (och i vissa fall kärlek till sig själv) är synd. Det innefattar allt från att tänka elaka tankar om andra till att mörda. Jag tror inte att Gud graderar synd, all synd är synd, hur liten eller stor den än framstår som. Vår pastor sa i en predikan "om jag går upp och predikar med en köttfärssåsfläck på skjortan kommer ni gå hem och säga 'Anders hade en smutsig skjorta på sig idag!' Hallå, 99,9% av skjortan är ju ren, det är bara en liten liten fläck! Men ni kommer ändå komma ihåg att jag hade en smutsig skjorta." Med det menade han att även "små" synder är synd. Det innebär att ingen av oss når upp till Guds standard. Ingen kan vara nära Honom, ingen kan komma till himlen. Utan Jesus. För i Hans kärlek offrade Gud sin egen Son för att ta vårt straff på sig så att vi kunde närma oss Gud genom Hans död. 
 
Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
-- Romarbrevet 3:20-26
 
Alla har syndat, alla har gjort fel och vänt sig bort från Gud. Men alla kan ta emot Jesus och bli rättfärdiga genom Honom. Få Hans perfektion och släppa vår prestation. Det är fantastiskt!
 
Vad som räknas som synd är en svår fråga som jag tror många brottas med. Mycket står i Bibeln, men många väljer tyvärr att strunta i det som de inte vill följa. Speciellt när det gäller sexualitet och sex tycker jag att många skapar sina egna regler och rättfärdigar det de vill göra. Tyvärr funkar det inte så, det som är fel i Guds ögon är fel oavsett vad man själv tycker. Men sedan finns det förstås saker som är mer otydliga. Är det en synd att dricka vin eller öl ibland? Att äta för mycket sötsaker? Att lägga pengar på sånt som bara gör livet mer bekvämt för sig själv? Att röka om det inte skadar någon annan? Att onanera? Att vara kär i någon som inte är kristen? Ni förstår nog, det finns många frågor som Bibeln inte direkt svarar på. Jag tror man får försöka avgöra det själv, med Guds hjälp. Fundera på om det kan skada din relation till Gud, till andra eller till dig själv. Nedan är några verser från Bibeln som kan vara till hjälp.
 
Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres. Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.
-- Romarbrevet 10:23-24, 31
 
Det är alltså inte skrivet i sten vad som är synd och inte. Jag tror det är olika från person till person, även om det absolut inte betyder att man kan bestämma sina egna regler. Jag tar ett exempel för att förklara vad jag menar. Maria äter godis någon gång i veckan när hon umgås med vänner eller familj, inga ohälsosamma mängder. Rebecka däremot trycker i sig godis så fort hon mår dåligt, i stället för att vända sig till Gud när något är jobbigt. I Rebeckas fall kanske hon borde sluta med sin vana, medan för Maria är godisätandet inget fel. Lite fånigt exempel men jag tror ni förstår hur jag menar. Gud bryr sig om mer än våra handlingar, Han bryr sig om motiven bakom dem och dess konsekvenser i våra liv. 
 
Frestelse är ett annat ord som kan vara svårt att förstå. Jag tror att man blir frestad när man känner sig dragen till något som inte är bra för en, lockad till att synda. Antingen av djävulen, som Jesus själv blev (Matteus 4), eller av våra egna begär. 
 
Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär.
-- Jakobsbrevet 1:13-14
 
Vi lever i en värld där ondskan fortfarande har mycket makt och därför kommer vi att frestas så länge vi lever på den här jorden. Det är något vi får lära oss att hantera, jag tror alltså inte att man kan hålla sig borta från det helt och hållet. Däremot kan man förstås välja att inte sätta sig själv i stituationer där man lätt blir frestad. Har du svårt att låta bli att gå för långt med din flickvän? Ligg då inte och gosa i soffan när ni är själva hemma. Har du problem med alkohol? Umgås då inte i kretser där man dricker mycket. Undvik situationer där det är svårt att inte falla för frestelsen.
 
Jag tror att det viktigaste att komma ihåg när man försöker motstå synd är att det är inte främst något vi säger nej till, utan vi säger JA till något bättre. Till att vara ambassadörer för Gud och leva på ett annat sätt än de som inte känner Honom. Att följa Jesus i stället för att gå dit våra begär leder oss. Att bli mer och mer lika dem vi skapades till att vara. Det är det vi säger ja till, och när vi fokuserar på det blir det mycket lättare att låta bli att synda!
Sju pojkar och morgonbön
Hej mina fina läsare <3 Klockan är 22:27 denna måndagskväll och jag borde jobba på mitt matteprojekt men Word är efterblivet och jag är omotiverad, dålig kombo. Så jag tänkte bara berätta lite kort om min eftermiddag samt svara på en fråga, det hittar ni lite längre ner!
 
Idag var det dags för barnpassning med Rädda Barnen igen. Det kom sju barn i åldrarna ca 2-8, alla pojkar. De flesta var ganska vilda, sprang runt i rummet, låtsas-bråkade och var högljudda, så det var lite kaosigt. Men det var härligt att så många ville komma! Och om man får generalisera var de mer ordentliga och snällare mot varandra än de flesta svenska barn jag mött... Plockade undan alla leksaker efter sig, klappade på den yngsta och fick honom att skratta, delade med sig, lämnade tillbaka en leksakspeng som en pojke hade fått med sig av misstag... Så söta.
 
Nu kommer svaret på följande lilla fråga: Har du nån daglig morgonbön som du ber varje morgon?
Svaret är att nej, det har jag faktiskt inte. Morgnarna är generellt väldigt stressiga för mig, idag fick jag spurta till hållplatsen och äta frukost på bussen. Men när jag var yngre var det bättre, och i 11-årsåldern hade jag en bön som jag bad i princip varje morgon. Den är fin faktiskt, enkel men får med det viktigaste. Här kommer den...
 
Tack för nattens vila
Tack för dagens ljus
Tack för mat och kläder
Tack för hem och hus
 
Tack för alla vänner
Tack för mor och far
Tack att du är med mig
Alla mina dar
 
Lite gammaldags sådär men jag tycker den är mysig. Och man borde alltid börja dagen med tacksamhet!! Kanske ska försöka få in den vanan igen.