Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Att vara beredd på döden
De bygger precis utanför vår trädgård. Stadsbussarna ska komma till Alster nästa år och nu blir det bredare väg och nya hållplatser. Det både hörs och känns i familjen Ardebys hus. Igår satt jag hemma i mitt rum när hela huset plötsligt började vibrera. Jag visste ju att det inte var farligt, ändå kunde jag inte låta bli att tänka på jordbävningarna i Nepal. Paniken, rädslan, känslan av att "jag kanske dör snart...". 
 
Klockan var strax över sex på kvällen, vi hade kommit till den lilla nepalesiska byn samma dag. Vi satt på golvet, på övervåningen i det lilla lerhuset där vi skulle sova tre nätter. Plötsligt skakade marken under oss, en kvinna på balkongen utanför ropade "earthquake!!", mamma skrek "UT!!", jag utbrast "Jesus!!", vi skyndade oss ut genom dörren och ställde oss barfota på vägen där vi var säkra. Det var över fort men det dröjde längre innan rädslan i kroppen försvann. Att det bara var ett litet skalv och inte ännu en stor jordbävning visste vi ju inte när det började skaka. Det enda som hände hos oss var att saker ramlade ner från väggarna inne i huset, men i grannbyn var det två eller tre dödsfall.
 
Det här var inte den första gången jag var med om en jordbävning. Det var när vi bodde i Tansen, tror jag var 12 år. Jag satt vid mitt skrivbord och jobbade med en syslöjds-uppgift när fönstrena bredvid mig började skallra. Pappa ropade från våningen över, det var bara han, jag och John hemma. Vi sprang och ställde oss i samma dörröppning och väntade på att det skulle bli kraftigare eller ta slut. Jag hade fortfarande mitt broderi i handen och jag var så rädd. Det här var säkert sex år sedan men jag minns händelsen så tydligt. Jag såg framför mig hur huset skulle börja rasa... Så blev det inte, tack och lov, jordbävningens epicenter var i Indien och i Tansen var det inte lika allvarligt. I efterhand var det en spännande upplevelse att berätta om, men under de minuter det höll på var det oerhört skrämmande.
 
I Nepal var det så tydligt. Att det inte finns några garantier för att man ska leva tills man är åttio. Döden går inte att hålla på avstånd som i Sverige. Och jag tror det är nyttigt. För döden är ju trots allt något naturligt, och det kan vara bra att påminnas om. Åtminstone för mig. Jag tror på Gud och Han ger mig ett hopp om en fortsättning efter det här livet tagit slut, så egentligen är jag inte rädd för döden. Men i stunder när döden kommer närmare än vanligt inser jag vad som är viktigast i mitt liv. Vad jag vill göra med de dagar jag får på den här jorden. Jag får perspektiv på livet, påminns om att jag inte vet hur länge till jag kommer leva.
 
Vad är det då jag tänker vid sådana här tillfällen? Vad tror jag är viktigast?
 
Svaret är enkelt: att hålla fast vid Jesus Kristus, älska Honom och sprida Hans kärlek till andra människor. Det är mitt mål med livet, lite förenklat. Utan Jesus har jag ingenting, och utan Honom får jag inget evigt liv tillsammans med Gud. Han är allt för mig och Han vill vara ditt allt också. Din trygghet och ditt hopp som du kan hålla fast vid när döden är närvarande. För inte ens döden segrar över livet som Jesus ger oss!
His smile
Image result for jesus smiling
 
I heard about a Man with holes in his hands
He can hide mountains of sin in them
His smile destroyed my religion
His love shakes down my prison
 
There's So Much Grace.
 
 
(Jonathan David & Melissa Helser)
 
 
 
Tack Herre för att du är en levande person, ingen gammal torr, tråkig religion. Jag älskar Dig så mycket!
 
 
Målning av Yongsung Kim.
 
The Story
En av mina kristna favoritartister heter Jimmy Needham. Han har skrivit massa bra låtar, jag rekommenderar er att lyssna!! Idag tänkte jag låta er läsa en Spoken Word som han har skrivit. Det kristna budskapet på fem minuter. Det är förstås mycket mer effektfullt att lyssna på den, så gå in på Spotify eller YouTube och sök på "The Story Jimmy Needham". Eller vet ni vad, jag är så snäll att jag länkar den åt er. Klicka bara >>HÄR<<. Texten ser ni nedan. 
 
 
This is a story
A story about a Hero and a damsel
A villain and a scandal
Bend down, untie your sandals
Cause where we're going is holy ground
Starts like this:

In the beginning there was the Hero.
And the Hero was the Father.
And the Hero was the Spirit.
And the Hero was the Son.
And if this hurts your head already,
Welcome to the kingdom

Immutable, inscrutable, infinitely
Glad-hearted, triune perfection
His ancient love reverberated off each 
Member with no hint of dissension
Perfect in unity
Perfect in diversity
Holy trinity

And even before the rocks could cry out His name
He was singing his own praises
How could he not?
You know anyone else who goes by
"The Rock of Ages"?
He needed nothing from no one,
As if something made could improve
Upon His majesty
His majesty's amp was already at 11
And if this was the end of our story
That'd be enough for us to
Glory for a thousand eternities at Him,
But our story isn't over cause one day
The Hero started speaking

And when He started speaking,
Things started being

Light, night, wind, water, mud, moons,
Seas and spiders, swimmers
And flyers, gallopers and gliders,
Stars and seasons, rhyme and reason to all
Of it and all of it was good
And suddenly all the commotion came to a standstill, when our Hero
Bent down fashioned His damsel
God leaned over our body of earth
Breathed life into our lungs
Made our heart beat from dirt
He put light in our eyes
He gave us each other
And He gave us Himself as a prize
And we were naked and were not ashamed

But of course, the plot thickens
Enter stage right The Villain

The serpent was craftier
Than any beast in the garden
He made a beeline for the tree line
And found Eve and her husband
And in less than fifty words
He convinced perfectly satisfied people
They were starving to death
And since that day
God's damsel has known nothing but
Starving to death
The poison of asps is heavy on her breath.
We traded the glory of the incorruptible God for a silly substitute
Like a school kid duped into giving up
His brand new Jordan's
For a pair of worn out tennis shoes
We became dark-hearted
Bent inward on a mission to find
within ourselves the solution,
Like trying to number the stars
While gazing through L.A.'s air pollution
We couldn't see
And we fell in love with lesser things
And we bought them each a diamond ring
And we betrayed our Maker,
Our Husband, our King

Let me clarify

This doesn't just apply
To the treacherous and murderous
Even the best of us
Are as bad as the worst of us
Outwardly clean
But inside full of dead men's bones
Like the Taj Mahal,
It looks good and all
But there's nobody home
And one terrible day
We looked around
But there was no more villain
To be found

He crawled inside of us
Like a virus, rewired us
And now the damsel
Is the villain as well
We tied our own self
To the train tracks
The horn blows and careening
Toward us is 10, 000 tons
Of God's wrath sounds so loud
You can barely hear
The screaming "Who will save us from the
Body of this death?!"
Enter stage left, Jesus of Nazareth

The Word became flesh
And dwelt among us
He came lowly
Perfectly holy
He came like a groom
On his way to the altar
To meet the bride
And for the dowry,
He had no cash
So He paid with his life

Are you shocked
By the consequence of sin?
Be more shocked
By the mercy of him

Couldn't free ourselves
So Christ became our freedom
Couldn't fill these lungs
So He became our breathing
We live because He died
Once a harlot now a bride
Sins were scarlet,
Now made white 
Perfect by proxy
Saved by a surrogate
Holy through Him
The Hero and the damsel are one,
Once again
But wait,

I haven't told you the best part yet
As if there wasn't enough here already
To impress you the best part
About this story is the story is true
The only fairytale that's not a fairytale
So long mother goose
Farewell Dr. Seuss
This here's the genuine article

God made
We strayed
God's love, displayed
God-man gives grace
Stands in our place
Our sins erased
Debt paid always
So fall on your face,
And give God all praise