Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Allting har ett slut
Det är ju inte sant. Livet med Gud tar aldrig slut, och inte heller relationerna till syskon i Kristus. Men jag har haft den låten i huvudet de senaste dagarna och det mesta här på jorden tar ju slut. Nu är det min tid på Götabro som har gjort det. För den här gången åtminstone.
 
Jag gör som tidigare och berättar vad som hände de sista dagarna, från och med tisdag. Då var det dags för tabata som vanligt, det regnade men vi körde ett gäng ändå och slängde in de leriga kläderna i tvättmaskinen direkt efteråt. Det var uppfriskande faktiskt. Jag får försöka hålla kvar mina goda träningsvanor från de här veckorna.
 
På kvällen var det film igen, To all the boys I've loved before. Den var mycket bättre än de andra vi sett. Sedan var jag uppe "sent" och pratade med Albin och Henrik om allt från miljön till livet efter döden. 
 
I onsdags var det vittnesbördskväll, helt fantastiskt. Så häftigt att höra om hur Gud verkat i min klasskompisars liv. Flera har växt upp i en kristen familj men har av olika anledningar vänt Gud ryggen och bara nyligen kommit tillbaka. Jag tycker det är så uppmuntrande att se att det inte är kört bara för att man har en period när man tycker att annat är viktigare än tron. Gud ger inte upp och bön gör skillnad.
 
Jag delade något Gud sagt till mig bara samma dag. Vår lärare Leila sa på en lektion att ibland säger vi till Gud, "vad är Din vilja?" och Han svarar, "vad är din vilja?". Jag upplevde att Gud sa det till mig, att Han ger mig frihet att välja. Så länge jag lever nära Gud och älskar Honom kan det finnas flera olika alternativ som alla är bra. Det känns väldigt befriande!
 
Sedan blev det torsdag, sista riktiga dagen. Vi reflekterade och utvärderade, städade och hade festkväll. Det var afghansk mat, musik, film från poängjakten första helgen och tävlingar. Superkul! Sedan blev det några farväl och det var jobbigt. Men många stannade och vi såg på ännu en film, Easy A som tyvärr också var riktigt dålig. Jag vet inte om jag är kräsen eller om det helt enkelt har varit mycket dåliga filmer... Sedan kollade vi i alla fall några stycken på två avsnitt av Atypical och det verkar vara en jättebra serie!
 
Sista morgonen vaknade jag efter fem timmars sömn och hade samma känsla i kroppen som när vi gick upp tidigt för att resa i Nepal eller Tanzania. Det blev många fler adjön och fy vad ont det gjorde. Att lämna när nästan alla andra har hela läsåret framför sig. 
 
Jag skulle till Nora men mormor var i Karlstad och passade Juni och hämtade mig inte förrän vid 17. Så fram tills dess var jag i Örebro med Mia, mysigt med kvalitetstid. Vi satt på Espresso House och pratade, gick runt i stan och åt nepalesisk/indisk lunch tillsammans med Linn. Det var helt fantastiskt, det kändes nästan som att jag var i Nepal med all nepalesisk inredning.
 
När mormor hämtat mig åkte vi och hälsade på den mest nykläckta medlemmen av Eknorssläkten, min fem veckor gamla syssling. Han var så himla söt! Jag har en jätterolig bild när det ser ut som jag är hans mamma men jag vågar inte lägga upp den utan föräldrarnas tillåtelse. 
 
Att komma hem till mormor på kvällen var så skönt. Jag insåg när vi åt kvällsmat bara vi två hur länge sedan det var jag åt en måltid utan att köa och utan en massa folk överallt som pratar. Det har varit jättekul men det var skönt med lite lugn och ro. 
 
Idag har jag träffat en massa tjejer från Karlstad som ska övernatta hos mormor. Nu sitter jag och väntar på bussen som ska ta mig till Örebro för missionärsbarnsträff-återträff. Det blir mysigt.
 
För att berätta hur jag känt över att lämna Götabro kan jag beskriva en scen från natten till fredag. Jag gick tillbaka mot Kihlstedska huset där jag bodde medan jag trasslade ut flätorna Marry gett mig under filmen. Henne hade jag sagt hejdå till. Jag tittade upp på stjärnorna och kände mig både tom och tacksam. Jag kände mig verkligen inte redo att lämna gemenskapen på Götabro. Samtidigt var ju de här veckorna som en bonus, inget jag hade planerat innan den där kvällen på Frizon. Jag var också djupt tacksam till Gud för allt jag fått uppleva. Det var slut nu men något nytt skulle ta vid och jag visste att Gud har så mycket fantastiskt planerat för mig i framtiden. Han har varit med mig de här veckorna och Han kommer att vara med mig framöver, varje stund.
 
Cred till Sara för hennes fina inredning <3
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress