Jesus, Nepal & tankar från min vardag

En kort uppdatering innan trekken
Klockan är nästan 23 och vi ska upp tidigt imorgon så jag hinner bara skriva jättekort. Vi ska börja trekka, alltså vandra "i Himalaya" (hyfsat nära) imorgon och vi är borta nästan fem dagar. Under den tiden kommer jag med stor sannolikhet inte blogga så nu vet ni. Jag tänkte skriva om de två dagarna i Pokhara samt trekken när vi kommer tillbaka hit eller när vi kommit till Tansen (min barndomsstad ♡). Jag älskar inte att trekka men jag är taggad på ännu mer gemenskap med Jirénius och familjen plus att äta massa daalbhat <33 Ha det bra tills jag är tillbaka, godnatt!
Äntligen i Nepal ♡
Framme i Nepal!! Underbart. Tänkte berätta om resan och de första två dagarna i landet.

Vi flög från Stockholm i två sträckor, typ 3,5 plus 6,5 h. Vi mellanlandade i Istanbul (Turkiet) och var där i typ 5 timmar. Sedan flög vi till Kathmandu. Jag fick samma mat två gånger, ris och kyckling som jag inte åt (man kan inte beställa både glutenfritt och veg) och sov bara en timme på hela natten men annars gick det bra. Strax innan midnatt svensk tid satt jag i det nedsläckta planet mot Kathmandu och grät. Så overkligt att efter nästan tre års väntan och längtan skulle jag snart vara tillbaka i mitt älskade Nepal.

Vi landade i Kathmandu vid 06.30 lokal tid och möttes av kylig luft och en ganska tom flygplats. Vi stod och krånglade med visum i typ två timmar, sedan fick vi äntligen komma ut i staden. Åkte taxi genom huvudstadens gator, förbi de hemlösa hundarna, fruktstånden och nepaleserna i färgglada kläder. Vi åkte vilse först men sedan kom vi fram till Goshen House, det kristna vandrarhemmet som vi bodde våra 6 första veckor på 2008. Nu har det dock flyttat vilket var lite sorgligt. Där träffade vi Kristin, ett 29-årigt missionärbarn från Tansen som var med oss en hel del när vi var här 2015. Vi bodde i byarna och delade bajspåse (inte så illa som det låter) med henne så hon blev som en del av vår familj. Vi har träffats i Sverige men det var kul att träffa henne i Nepal igen även om det bara blev en halv dag!

Vi åt lite och sov ett par timmar, under den tiden kom familjen Jirénius som är här med oss i 1,5 vecka. När de också fått sova litegrann åkte vi till en annan del av Kathmandu och åt och shoppade. Jag köpte örhängen och tyg till en kurta suruval (de kläder nepalesiska kvinnor oftast har). Kathmandu är en storstad och det var kaos, fullt med folk, djur och motorcyklar. Men jag tyckte det var härligt!

Moa & Filippa
 
På kvällen åt de flesta av oss kvällsmat på ett mysigt café, sedan packade vi ihop och la oss tidigt. Vi hann sova typ 8 timmar innan vi gick upp för att åka till Pokhara, den stad dit flest turister åker (näst efter Kathmandu I guess). Vi är elva personer och otroligt nog blev det billigare att åka en egen minibuss än en turistbuss (lokalbuss kändes inte som ett alternativ av många skäl). Så vi kunde själva bestämma hur vi skulle sitta och var vi skulle stanna. Resan tog ca 8 timmar, jag tyckte den gick snabbt och smidigt. Jag jämför med när vi åkte till Nkinga i Tanzania, det tog väl 15 timmar, vi fick två-tre superkorta toa/mat-stopp och blev sjuka av maten. Hur som helst. Till lunch fick jag äta min första daalbhat, det var underbart. Den kostade 12 kr per person, då ingick påfyllning av ris och linser. Ganska värt.
 
Nu är vi alltså i Pokhara och bor på vårt favorithotell Sacred Valley. Det är verkligen i ett turistområde, det är fullt av oanständigt klädda västerlänningar, fina restauranger och små affärer med trekkinggrejer, sjalar och smycken. Inte min favoritplats kanske men eftersom det här var vårt semesterställe under fem år så är det ganska speciellt. Idag åt vi jättegod indisk middag på Almonds där jag har så många minnen.

Att återanpassa sig till livet i Nepal går snabbare och snabbare för varje gång. Jag har redan kommit in i att inte borsta tänderna med kranvatten och inte slänga papper i toaletten (misslyckades dock med det senaste i går natt, jag var lite för trött...). Jag har också pratat en hel del nepali även när det inte behövts och känner mig hyfsat bra på det. Men jag vill verkligen lära mig mer de här veckorna!

Nu närmar sig klockan 23 och jag, Moa och Filippa ska strax sova. Wifit är segt så vi får se hur det går att publicera det här. Skönt ändå att det är så, jag vill ju använda mobilen mindre.
 
Att äntligen få slappna av efter allt resande. Mitt hår är på avvänjning från att tvättas varje eller varannan dag så nu känns det typ fortfarande fett fast jag tvättat det (ja, uppenbarligen kan man ha i-landsproblem även i u-länder).

Nu har vi två dagar av avslappning i Pokhara innan vi ska ut och trekka i fem dagar. Ska bli skönt att ta det lite lugnt!
De sista dagarna i Sverige
Nu är vi på Arlanda!! Så skönt att vara här. Tänkte berätta vad som hänt i mitt liv de senaste dagarna.
 
På onsdagen var jag på Friskis igen. Något som verkligen stör mig är alla dessa bilar på parkeringen. Om man kollar på det utifrån är det verkligen sjukt: massa folk som åker ensamma i sina bilar till en stor uppvärmd byggnad där man tränar på elektriska maskiner. Jag brukar cykla dit, då får man ännu mer motion och förstör inte miljön riktigt lika mycket. 
 
Jag började även kolla på Vår tid är nu. Inte så stabilt när jag egentligen behövde packa en massa. Men den är ju i alla fall väldigt bra, slående lik den spanska serien Gran Hotel som jag berättat om tidigare, och även The Halcyon för er som minns den, älskade den också. Jag måste säga att en av de första scenerna i Vår tid är nu gjorde mig tårögd. Scenen när det äntligen blivit fred i Europa och gatorna fylls av folk som viftar med flaggor och kramar om varandra. Vilken känsla. Jag tror inte vi som aldrig bott i ett land med krig förstår hur bra vi har det. Mitt hjärta blöder för de som växt upp med krigets hemskheter. Och så kommer en del av dem till Sverige och blir dåligt bemötta och sedan utvisade. Herre, förbarma dig över detta land.
 
I torsdags tog jag och Miranda en promenad i solen (!). Hon är en av mina äldsta Karlstad-vänner så det var kul att "catch up". På kvällen var det samtalsgrupp i kyrkan, vi pratade om kärlek och förhållanden och kom fram till att jag inte borde gifta mig med någon vars högsta dröm är att äga ett slakteri. Känns skönt att ha rett ut det.
 
På fredagen tog jag en till promenad, med Sara. Det är skönt med folk som bor i Alster, det är enkelt att ses. Sedan passade jag Juni, mysigt. På kvällen gick jag och Moa på ungdomssamling som inte var i vår kyrka men där vi känner många. Vi lekte "24 bilar", pratade och lovsjöng. En bra kväll.
 
I lördags gick jag för första gången i en manifestation, Walk For Freedom. En tyst marsch genom staden för att uppmärksamma att slaveri fortfarande existerar och att det måste ske en förändring. Ni kan läsa om det i Dagen här. På P4 Värmland skrev de såhär: Vi håller den här manifestationen för vi vill stå upp för de som inte har en röst. I förberedelserna till det här har vi märkt att många tror att slaveri inte finns, att det är ett problem i Afrika eller Indien men det är aktuellt i vår del av världen och i Karlstad också, säger arrangören Filip Gepertz. 
 
Här har vi Filip Gepertz. Ser ni mig i bakgrunden med min vita tygkasse? :)
 
Bilder från när vi vandrade igenom Karlstad.
 
Det var en riktigt mäktig känsla att gå där i våra likadana svarta tröjor och störa trafiken och människors vardag för en viktig sak. Vi var runt 70 personer och några av oss gick på sidan och delade ut flygblad till nyfikna människor som vi passerade.
 
Efter det träffade jag ännu en vän, Ronja från IB15. Jättekul att få prata med henne igen, det var länge sedan sist.
 
På söndagen var det gudstjänst, vår sista på ett tag. Förutom det vanliga, dvs predikan, lovsång, kollekt och info var det barnvälsignelse, barnkör, dop och bön för vår resa. En känslofylld och bra gudstjänst. Jag älskar dop speciellt, det är så häftigt att se människor välja Jesus.
 
Resten av söndagen samt gårdagen var det packkaos som jag beskrev i förra inlägget. Inte kul. Igår kväll blev jag klar först i familjen med min väska, det var strax innan 21. Sedan gjorde jag lite annat, sov drygt tre timmar och vid 06 kom vi iväg. 
 
Och om ungefär ett dygn är vi i Nepal. Galet! Jag gillar inte direkt att flyga men jag hoppas jag får sova en del. Åh vad jag längtar efter att komma fram!