Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

I Ardebyhuset just nu
...är vi inne i ett typiskt pack-mode. Igår och idag är det fullt fokus på att vi ska komma iväg imorgon. Nu mitt på dagen är det rätt okej, men igår kväll var det värre. Allt är kaos, folk är sura och trötta och har ont i huvudet. Fika vid 18, kastar skeden i soptunnan, kallar mamma för John. Lyssnar på Veronica Maggio och äter alldeles för mycket godis för att orka. 
 
Mormor är här i alla fall och handlar och passar Juni. John och Moa är i skolan och får ett litet break. Jag har lagat rester till lunch, packar, diskar, städar. Tråkigt. Tror ingen av oss har resfeber, vi vill bara bli klara med alla förberedelser och komma iväg. Tänk känslan när vi sitter på planet mot Kathmandu och börjar landa. Wow.
 
Jag ska försöka publicera ett inlägg imorgon i bilen på väg till Arlanda, flyget går vid 11 på förmiddagen. Men tills dess vet ni hur kul jag har.
Några reflektioner om alkohol
Jag har aldrig druckit alkohol. Alltså typ, smakat på pappas öl när jag var liten och druckit cider med mindre än 1% men inte mer än så.
 
Som tonåring har jag levt länge med en alkoholkultur runt omkring mig som jag tycker är väldigt skadlig, men samtidigt kan jag förstå den. Alkohol får en att slappna av och ha kul och det är också väldigt mycket en social grej. Om alla gör det och jag inte har något bättre för mig på fredagskvällarna, varför inte? Det finns såklart massa anledningar till "inte", men man tar ju alltid risker här i livet... Nu försöker jag sätta mig in i tankesättet folk runt omkring mig har, som ni märker. Och egentligen är det ju inte så svårt. De jag har pratat med som har festat säger att de tycker det är dåligt också, men man har ju kul så man gör det igen trots det. Och sådana saker gör ju jag också. Köper något jag ångrar sedan, säger något taskigt till någon, eller skjuter fram något jag borde göra. Saker som man vet inte är bra men som man gör ändå. Så det är väl inte så konstigt.

Det sorgliga är väl när man vill sluta men ändå inte vill. När man känner att det inte är värt det. Men "alla" runt omkring en gör det och man vill inte sitta ensam på helgerna. Jag tror det finns många som känner så, och det tror jag de flesta håller med om är fel. Då har det verkligen gått för långt.

Den främsta anledningen till att jag inte dricker är väl att jag inte känner något behov av det. Ibland, speciellt när jag var yngre, har jag fått ett sug efter att bara släppa allt och testa, men det har varit väldigt korta stunder jag känt så. Jag har alltid tillbringat fredagskvällarna i kyrkan och trivts hur bra som helst med det. Jag älskar kristen gemenskap, att umgås med mina syskon och bara känna mig älskad och trygg. Jag tror inte det är den typiska känslan i sammanhang där man dricker mycket. Hur många sexuella övergrepp sker inte under påverkan av alkohol till exempel, det är ju inte så tryggt och kärleksfullt om man säger så.
 
Bibeln säger såklart en hel del om det här också. I Efesierbrevet 5:18‭-‬19 t ex. Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden... Vi har något bättre än alkohol som får oss att må bra, på djupet dessutom. Nya testamentet talar också mycket om att hålla sig vaken för att Jesus kan komma tillbaka när som helst. Vem vill vara full då liksom?

Jag önskar så att fler skulle känna att de inte har något behov av att bli fulla. Att de känner sig så trygga i sig själva, mår så bra och har så roligt att de inte behöver alkohol. Men när resten av livet är jobbigt så förstår jag att alkohol kan vara en tillflykt och en befrielse.

Det här var mina reflektioner. Dela gärna era tankar och erfarenheter om alkohol om ni vill.
 
På min fasters 50-årsfest när vi drack alkoholfritt vin. Tycker verkligen inte om smaken men det ser ju fint ut i alla fall.
Pretty Hurts
Har ni sett musikvideon till Pretty Hurts? Alltså jag känner bara, hur har jag lyckats missa detta. Den är ju några år men det här har tyvärr inte blivit irrelevant. 

Det är så chockerande tydligt i videon. Objektifieringen av kvinnorna. Som produkter som bedöms. 
 
Vad är det vi strävar efter?
 
 
"Perfection is the disease of a nation."