2

Daalbhat, arrangerade äktenskap och missionärsbarn

Så har vi snart varit i Tansen i två veckor. På onsdag åker vi vidare mot Okhaldhunga, en by två dagsresor härifrån med buss. (Vi har två nätter i Kathmandu emellan resorna.) Där finns ett missionssjukhus där mamma ska köra en kortversion av sin sjuksköterskekurs. Man kan även se Mt Everest från ett ställe kort därifrån, det har vi bara gjort från flygplan tidigare. Ska bli kul att få se en ny plats, ingen av oss har varit i Okhaldhunga tidigare. 
 
Dagarna i Tansen har varit så intensiva att jag omöjligt kan berätta om allt. Så jag väljer ut några höjdpunkter. En av dem har varit att äta hemma hos "vår älsklings-Santi" som Juni sa. Jag berättade om när vi var i hennes föräldrahem. Hon lagar den godaste daalbhaten, och dessutom var det ju den vi åt till vardags när vi bodde här så det är extra speciellt. Den här gången fick vi träffa båda Santis döttrar, Sarita och Kabita som är 24 och 23 år. Det var jätteroligt att få prata lite med dem. 
 
En annan kul grej var att gå hem till Laxmi didi, en underbar kvinna i 60-70-årsåldern (det är sjukt svårt att gissa nepalesers ålder, och de själva brukar inte veta...) som var vår trädgårdsmästare. Hon hade bjudit in alla västerlänningar på mat, vi var nog 20 personer som kom dit. Det innebar att vi fick prata med folk i "teamet" som det kallas, jag pratade bland annat med lärarinnan Joy och med Rachel, som är ett 18-årigt missionärsbarn som bott i Turkiet, Sydafrika och Skottland. Hon bor här i ett halvår, hos sin faster som är läkare och har varit här i många år. 
 
Juni gungar hemma hos Laxmi.
 
Ett annat intressant samtal var med sonen i en familj vi känner väl. Han är strax över 30, kristen och ingick förra året ett arrangerat äktenskap. Det är fortfarande vanligt i Nepal men ska inte blandas ihop med tvångsäktenskap. Arrangerade äktenskap innebär att det inte är paret själva som tagit initiativ till att gifta sig men oftast är det fortfarande deras eget beslut. Om jag förstod det rätt var det en pastor som kände båda två som föreslagit matchningen. Mannen hade först sagt nej men efter ett tag gick han med på det. Kvinnans berättelse har jag inte hört. De träffade varandra första gången fyra månader innan bröllopet. Det var ett och ett halvt år sedan de gifte sig och sedan dess har de bott i olika städer med en 8-10 timmars bussresa mellan dem. Nu ska deras första barn snart födas och maken ska flytta till sin fru i Kathmandu. Tycker det var jätteintressant att höra hur det kan gå till när ett äktenskap arrangeras i dagens Nepal. Är ni mer nyfikna finns det en dokumentär på Netflix som heter "When Hari got married" som handlar om ett arrangerat äktenskap i norra Indien (kulturen är väldigt lik Nepal). Det är ett mer traditionellt exempel, de hade bara sett varandra en kort stund innan bröllopet och bruden hade i princip inget val. Ganska hemskt tycker ju vi, men samtidigt ligger Sveriges skilsmässostatistik på ungefär 50% så vårt koncept är ju inte särskilt hållbart i alla fall...
 
(För att förtydliga: nej, jag är inte för tvångsäktenskap. Ville ge er en tankeställare- vårt sätt kanske inte är det enda bra sättet. Vi har svårt att ens reflektera över om arrangerade äktenskap är okej, men jag tror inte att de behöver vara sämre så länge båda går med på det.)
 
Idag gjorde jag och Moa något kul. Vi pratade med missionärsbarnen i vår gamla skola om våra upplevelser av att bo i Nepal och komma tillbaka till Sverige efter fem år. Det är en jätteliten skola, nu är de fem elever, så det var ingen stor föreläsning utan ett samtal. Det var så roligt att se vår gamla skola igen, den är sig lik som tur är. Så många minnen vi har därifrån. De tre år jag gick där kommer alltid att vara de bästa från hela min skoltid.
 
Juni utanför skolan.
 
Inom kort tror jag att jag kommer publicera ett inlägg om vad som händer inom snar framtid i mitt liv. Håll er uppdaterade ;)

Kommentarer:

1 Anna:

skriven

Menar du att Sveriges skilsmässostatistik är värre än giftermål där bruden inte har något att säga till om??

Svar: Nej det gör jag självklart inte. Menar bara att vi ser saker utifrån vår kulturella kontext, ofta utan att reflektera över det. Vi har svårt att tänka att arrangerade äktenskap över huvud taget är okej. Självklart är det grundläggande att båda går med på det, men gör de det tror jag inte att det behöver vara sämre. Det jag menade med att dra in skilsmässostatistiken i det hela är att vi inte har något att skryta med när det gäller bra äktenskap. Vårt sätt är inte det enda sättet, och uppenbarligen inte det mest hållbara sättet.
Jesus, Nepal & tankar från min vardag

2 Siv:

skriven

Ser fram emot din framtidsvision 😘💕🤗

Kommentera här: