Jesus, Nepal & tankar från min vardag

Första timmarna i Tanzania
Vi är framme i Tanzania! Resan hittills har gått bra. Att flyga tog 6 + 6 timmar ungefär och jag fick faktiskt bra glutenfri mat. En höjdpunkt var att träffa ett stort gäng nepaleser på flygplatsen i Qatar (många flyttar dit för att jobba, de här arbetade på flygplatsen). De blev väldigt förvånade och glada över att träffa en västerländsk familj som pratade nepali! Och vi tyckte det var jättekul att få prata lite nepali och känna oss som hemma. 
 
Väl framme i Dar Es Salaam tillbringade vi en timme utanför flygplatsen medan mamma och pappa tog ut pengar, köpte simkort m.m. Sedan åkte vi bil till vårt lilla guesthouse, som ligger i ett enkelt, ganska lugnt område. Guesthouset är också ganska enkelt men väldigt fint! Här kommer några bilder som Moa har tagit.
 
 
Utsikt från rummet längst upp.
 
Första intrycken av det vi upplevt av Tanzania hittills är att det är varmt men inte fruktansvärt varmt (runt 30 grader i skuggan), ganska likt Indien, bland annat genom att när vår bil stod stilla på motorvägen kom det fram människor som tiggde eller ville sälja saker till oss. Något som är annorlunda från Nepal eller Indien är däremot religion, det är inte hinduism som dominerar utan här verkar det snarare vara islam. Vi har fått höra böneutrop, som det är så mycket debatt kring i Sverige, men vi kollade också in i en kyrka här i närheten.
 
Något jag är ganska rädd för är att bli sjuk. Speciellt i malaria. Vi vaccinerar oss genom att äta en tablett om dagen hela resan, sover under myggnät och har myggmedel, men jag är lite rädd ändå... Och det finns ju även andra sjukdomar. Jag vill verkligen inte bli sjuk eftersom jag snart har mina stora slutprov i skolan och missar jag dem måste jag vänta ett år och sedan betala för att göra om dem... Lite fånigt av mig kanske att oroa mig men ni får gärna be för att jag ska kunna slappna av lite mer och att Jesus ska beskydda oss från allvarliga sjukdomar!
 
Nu, efter lite ris och spenat på ett lokalt matställe och en välbehövlig dusch, ska det bli skönt att sova några timmar! Imorgon bitti väntar en bussresa på ca 15 timmar som ska ta oss till Nkinga där vi ska bo i två veckor. Spännande!
Mot Tanzania!!
Dagen är kommen och vi är på väg mot Arlanda! Imorgon vid 14-tiden ska vi landa i Dar Es Salaam i Tanzania om allt går som planerat. På påskdagen väntar sedan en 15 timmar lång bussresa inom landet, innan vi är framme vid Nkinga-sjukhuset. Be gärna för resan!
 
Det är ju också långfredagen idag, dagen vi minns särskilt Jesus död på korset. Guds otroliga kärlekshandling som är anledningen till att vi kan leva nära Honom. Här skrev jag lite om påsken förra året. Läs också Hej Sonjas inlägg om långfredagen! Det är svårt att förstå innebörden av det som hände när Jesus dog, men det finns en sådan enorm kraft i det för var och en som vill ta emot det. Jesus tog straffet vi förtjänar, och genom korset får vi förlåtelse och ett nytt liv. Tack vare korset kan vi också släppa våra egna krampaktiga försök att vara goda och vila i det Jesus redan har gjort. När vi gör det förändras vi, och blir bättre människor utan att kämpa för det. Det är fantastiskt!
 
 
Vintern är över
Min vän börjar tala, han säger till mig:
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!   
Se, vintern är över,
regntiden slut och förbi. 
Blommorna visar sig på marken,
sångens tid har kommit
och turturduvans röst hörs i vårt land.   
Fikonträdets frukter rodnar, 
vinstockarna blommar och sprider sin doft.
Res dig, min älskade,
min sköna, och kom!
 
-- Höga Visan 2:10-13 SFB15
 
Foto: Moa Ardeby 
 
Bibelverserna ovan läste mina föräldrar för mig en majdag för snart tre år sedan. Höga Visan är en berättelse om en man och en kvinna som är förälskade, som man också kan läsa som en symbolberättelse för Jesus kärlek till oss (det är så vackert!). Den där dagen i maj 2015 läste mina föräldrar det som att Gud sa det till mig- "kom ut i ljuset, lämna skammen". Jag minns det som en vändpunkt för den depressionen jag var i då, en punkt när mörkret till slut vek undan. Under båda de två perioder som jag räknar som djupa depressioner har jag varit otroligt nedtyngd av krav och känt att jag inte duger. Jag kurade ihop mig i mörkret, både bildligt och bokstavligt talat. Men Jesus sa till mig "Res dig, min älskade!". "Res dig upp" och "ta min hand" var två saker som jag faktiskt upplevde att Jesus sa till mig, en senare tid när jag åter igen mådde riktigt dåligt. Verserna från Höga Visan tror jag verkligen speglar det Gud vädjat till mig om och om igen under mina depressioner, men det har inte alltid nått fram till mig.
 
Jag har skrivit en hel del om mina depressioner tidigare, bland annat HÄR och HÄR. Eftersom perioder av dåligt mående har återkommit sedan jag var tretton, framför allt under de kallare och mörkare delarna av året, har jag haft en viss oro inför att jag skulle falla ner i depression även den vintern som har varit. I somras, på den kristna ungdomsfestivalen Frizon, fick jag förbön (det betyder helt enkelt att en annan person ber för en) för höstern och vintern, att jag skulle få må bra. Tjejen som bad för mig, som hette Natalie, berättade efter bönen att hon fick en bild där jag går genom snön, solen lyser på mig och Guds änglar går efter mig. 
 
Foto: Pernilla Ardeby 
 
En vacker bild, eller hur? Och det är mer än så, i Jesus finns det kraft på riktigt, bortom fina bilder och vackra ord. De senaste månaderna har inte varit en dans på rosor, speciellt veckorna efter nyår var det ganska tufft av flera olika anledningar. Men det blev en tid när jag insåg åter igen, och ännu mer, hur beroende jag är av Jesus. Hur lite jag har i mig själv och hur mycket jag behöver relationen med Honom som grund för mitt liv. De nedvärderande tankarna har kommit, men de har inte tagit över, och jag har varit otroligt långt bort från det jag upplevde för drygt ett år sedan och tre år sedan. Det är en enorm skillnad på mina dagboksanteckningar från början av 2018 jämfört med början av 2017. De senaste månaderna, även när det har varit jobbigt, har jag varit medveten om att Gud är nära och att Han älskar mig. Allt hänger inte heller på mig, jag kommer alltid misslyckas, men det är Jesus som har gjort allt. Det gör en obeskrivlig skillnad att veta det.
 
Vintern är över, våren kommer, och jag har fått må så mycket bättre än vad jag har gjort tidigare vintrar och vårar. Jag tackar Gud för det!!
 
Foto: Pernilla Ardeby