Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Om himlen och helvetet, rädsla och KÄRLEK.
TRIGGER WARNING: jag nämner döden och självmordstankar i det här inlägget. 
 
Den tjugosjätte december skrev jag om synd och straff på bloggen, på ett ganska teoretiskt och teologiskt plan. Jag är som ni förhoppningsvis ingen utbildad teolog, bara en 18-åring med en relation med Jesus och en väldig massa funderingar. Jag delade lite reflektioner utifrån ett citat i boken "En enda Gud- Allah eller Jesus?". Det var inget super-genomtänkt utan några funderingar helt enkelt. Jag känner att jag måste belysa det här eftersom jag tror att mina texter kan uppfattas som "jag vet allt och jag har alltid rätt"... Så är det inte, jag tror inte det och jag hoppas att inte ni får det intrycket heller. 
 
Men jag vet att det här med synd, straff och helvetet (även om jag faktiskt aldrig nämnde ordet "helvetet" i inlägget) ett svårt ämne och en känslig punkt för många. Det kan lätt tolkas som ett hotfullt budskap- att synden har konsekvenser, och om vi gör det fienden vill så ger vi honom utrumme. Jag tror också att kyrkans historia i Sverige och Europa bidrar till att mångas tankar förs till syndakataloger och skrämselpropaganda om helvetet, saker som i mina ögon antingen är stora misslyckanden eller medvetna taktiker för att få större makt över människor. I kristna sammanhang idag är det inte något man tar upp lika ofta idag, och till viss del tror jag vi behöver prata mer om döden, men jag tror inte alls på att skrämma människor med helvetet som ett sätt att få dem att tro på Gud och lyda Honom. Den bakgrunden vill jag att ni ska ha med er när ni läser den här texten!
 
Jag fick en kommentar på inlägget "Synden straffar sig själv" som jag vill ge ordentlig respons på. Det är syftet med det här inlägget: att ge en bredare bild av det jag skrev tidigare och försöka visa hur jag tänker i den här frågan utifrån mina erfarenheter och Bibeln.
 
Det som uttrycktes i kommentaren var att ingen väljer att komma till helvetet. Jag sätter in en del av kommentaren ord för ord här nedan i kursivt.
 
Man är den man är, eller den man blivit på grund av saker man har varit med om i livet. 
 
Jag önskar att Gud kunde göra så att alla tror och rädda alla från helvetet. 

Är själv en sån som är väldigt rädd för att hamna i helvetet. Jag känner inte inuti att jag kommer att bli räddad. 
 
 
Här kommer svaret jag skrev i kommentarsfältet: Jag förstår absolut vad du menar! Men jag tror inte att det beror på vår prestation om vi hamnar i helvetet eller inte, det beror på om vi accepterar det Jesus gjorde för oss på korset eller inte och lever utifrån det. Det är det som jag älskar mest med den Gud jag tror på, jämfört med andra religioner. Det är inte vår prestation det handlar om, det är nåd! Om vi vill vara med Gud för alltid och längtar efter en bättre relation med Honom ser Han det och möter vår längtan. "Rädsla finns inte i kärleken, det fullkomliga kärleken driver ut rädslan", säger Bibeln. Jag blir ledsen av du känner som du gör för jag kan känna Guds kärlek till dig och jag vet att Han vill förändra den här känslan du bär på! Jag har själv känt så men Gud har verkligen visat mig hur fel det är och hur mycket större Hans kärlek är. Jag vill gärna skriva en respons på de här tankarna i ett nytt inlägg eftersom jag verkligen förstår dem och vill bemöta dem med lite fler tankar utifrån min relation med Gud! Så håll utkik de närmsta timmarna/dagarna :) Tack för att du delar dina tankar!!
 
 
Det här är alltså inlägget jag utlovade där jag utvecklar svaret. Det har tagit längre tid än jag hoppats eftersom jag vill göra det ordentligt!
 
Den här kommentaren berörde mig mycket eftersom jag själv känner igen de här tankarna och jag insåg att jag måste bemöta dem i bloggen. Det är svårt att tro nu, men de allra mörkaste dagarna av mitt liv har jag känt mig övertygad om att jag kommer till helvetet när jag dör. Det var som att marken slets undan för mina fötter och jag föll ner i ett hål där det inte fanns något hopp över huvud taget. Utan Gud ville jag inte leva, men inte heller dö... Jag tänkte tanken att det är kanske bäst att jag tar mitt liv direkt för att jag ändå bara förstör mer och mer och jag kommer ändå aldrig till Gud så varför ens fortsätta leva. Det här är helt fruktansvärt. När jag tänkte såhär var jag djupt deprimerad. Jag upplevde, som personen som skrivit kommentaren jag klistrade in ovan, en rädsla och jag kände verkligen inte att jag skulle bli räddad.
 
Vet ni vad? Det fanns INGEN SANNING i de tankarna över huvud taget. Den enda sanningen var att jag inte klarade mig själv, jag behövde och behöver fortfarande Jesus så otroligt mycket. Men Gud hade INTE gett upp på mig, hoppet var INTE ute, Han hade mig i sin hand även om jag inte kunde känna det just då! Jesus hade fortfarande tagit mitt straff på sig, Hans erbjudande stod fortfarande kvar. Och om du vill vara med Gud i det här livet och efter döden, om det är vad du längtar efter, så ser Han det. Han ser din önskan att få en starkare tro, din längtan efter mer av Honom, även om du är osäker på om den är tillräckligt stark. Jag kan inte säga det här för tydligt, jag själv har läst så många hotfulla bloggar som inte tjänat till något annat än att släcka det lilla hopp som fanns kvar: GUD ÄLSKAR DIG OCH HAN LÄMNAR DIG INTE. Jag är ett levande exempel på att INGENTING är omöjligt för vår Gud, den kärlek Han har för dig är större än alla dina misslyckanden, alla dina brister, alla dina besvikelser i livet. Oavsett hur du känner dig just nu kan Gud gripa in och förvandla din situation, hur svårt det än är att tro på det.
 
Jag är ingen teolog, ingen med många års livserfarenhet, ingen själavårdare eller psykolog. Jag vet bara att det går inte alltid att lita på sina känslor när det kommer till sådana här saker. Missförstå mig inte- jag tror inte att alla kommer till himlen, jag tror att vi har ett val och vi kan välja bort Gud här på jorden. Jag vet att det inte är jag som avgör vilka som kommer till himlen eller hur allt det fungerar över huvud taget. Men jag vet att Gud är kärleksfull, god och full av nåd, och Han längtar efter att alla människor ska leva nära Honom. Han ger inte upp i första taget. Inte ens när vi själva gör det.
 
 
Till dig som känner att du inte vet om du kommer bli räddad, som inte känner dig trygg i din relation med Gud vill jag säga: Satsa på den relationen! Våga närma dig Honom. Läs Bibeln, prata med Honom, lyssna på, sjung och/eller spela lovsång till Honom, umgås med andra som tror på Jesus. Lita på att Han älskar dig som du är och vill att du ska lära känna Honom bättre. Och viktigast av allt: prata med en mogen kristen om din situation. Någon som du litar på och som kanske gått med Gud längre än vad du har. Det är superviktigt att inte hålla sådant här för sig själv!!
 
 
Bibeln säger såhär om straff och rädsla.
 

Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

-- Första Johannesbrevet 4:16-21, B2000

Alltså: när vi tar emot Guds kärlek och den tar upp mer och mer plats i våra hjärtan, kommer den driva ut vår rädsla. När vi inser hur mycket Jesus älskar oss inser vi också att vi inte har något att vara rädda för, eftersom Han har tagit vårt straff på korset så att vi slipper det. Jag har fått uppleva det och det finns inte mycket som är så häftigt som när man märker hur Gud förändrar ens tankar och känslor inifrån. Han gör allt i kärlek mot oss.

 

Jag lägger in två länkar till er, speciellt till er som upplever rädsla och inte känner att ni är trygga i er relation med Jesus. 

En sång jag älskar: "No Fear In Love" av Steffany Gretzinger (Youtube)

En annan, mycket mer fartfylld låt som får mig att längta mer till himlen: "Take Me There" av Trip Lee & Jimmy Needham

Lyssna också på Frizon-låten "Du är mitt hem" av Sebastian Stakset & Hope!

Foto: Moa Ardeby
 

Utan Jesus kommer ingen av oss till himlen, men tack vare Hans död på korset har vi alla möjligheten att få leva med Gud för evigt. Det är kristendomens budskap!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress