0

Mögliga kuddar och livsfarliga mopeder

Spindlar i duschen. Mögliga kuddar. Galen trafik med mopeder som när som helst kunde köra på en. Det är några av de saker som jag var med om i Nepal som jag inte är van vid från Sverige.

 
Filippa heter jag som skriver det här inlägget, jag och min familj tillbringade två veckor över höstlovet i Nepal med Idas familj. Vi vandrade några dagar i Annapurnamassivet upp till toppen Punhill och besökte Katmandu, Pokhara och Tansen. Två helt fantastiska veckor med underbara människor.
 
Innan resan undrade några av mina vänner i Sverige varför vi skulle åka till ett fattigt U-land istället för solsemester i Spanien. Jag hade precis som de flesta andra aldrig varit i ett U-land förut och hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig.
 
Men jag vill inte leva hela mitt liv i en bubbla. Veta om att fattigdom finns, men inte förstå att det är på riktigt. Sett filmer om andra kulturer men aldrig besökt någon i verkligheten. Därför är jag väldigt tacksam över att ha fått chansen att resa till Nepal.
 
 
Förutom att jag upplevde många små skillnader mot Sverige, både positiva och negativa, så insåg jag en massa saker, som jag egentligen vetat, men inte velat förstå, men som jag önskar att jag förstått tidigare.
 
Att fattigdom är på riktigt. Nu träffade vi inte extremt fattiga, men det var så tragiskt att se hur små möjligheter vissa hade. Alla vet ju att utbildning kostar i många länder och att det kan bli höga lån, men att inte ha råd att utbilda sig alls är jättetragiskt.
 
Eller att det behöver finnas en avdelning på sjukhuset där Ardebys jobbade för undernärda barn. Att det finns människor i världen som svälter när vi har sådana mängder av mat i Sverige.
 
Vi får inte glömma hur otroligt priviligierade vi är här i Sverige och att våra I-landsproblem som vi klagar över hela tiden kanske inte är så allvarliga som vi tror, om vi försöker att se dem ur ett litet annat perspektiv.
 
• Innan Nepalresan hade jag aldrig funderat över hur det känns att se annorlunda ut. Men det var jättejobbigt. Nästan värre än att inte kunna språket. Känslan av hur länge jag än bodde där så skulle jag aldrig helt anses som en av dem. Det har hjälpt mig förstå litegrann iallafall hur det måste kännas att komma till Sverige och tillhöra en minoritet.
 
• Vid två tillfällen under trekken såg vi föräldrar som slog sina barn. Vilken kulturkrock minst sagt. Men där ansågs det vara helt normalt.
 
Men medan vi var där så blev Nepal 54e (58 enligt wikipedia) landet i världen att förbjuda barnaga. Även om det kanske kommer ta ett tag innan det blir så i praktiken.
 

Men det fanns även massor av saker som vi i Sverige kan lära av. En av de bästa (och ibland värsta) sakerna med Nepal var enkelheten. De verkade inte lägga sitt värde i vilka prylar de har, som det lätt blir i Sverige. Jag tror enkelheten och de få vardagsvalen måste ge en väldigt icke-stressig livsstil. Jämfört med alla val i Sverige. Ska jag ta den grå eller den svarta jackan, ska jag köpa Nike eller Adidas osv.

Om alla människor i hela världen skulle ha samma konsumtionsfokuserade liv som en medelsvensk så skulle det gå åt 3,7 jordklot för att försörja alla. Medan om alla levde som en medel nepales skulle det endast gå åt 0,6 jordklot. (Källa: globalis) Jag tycker det säger något om deras livsstil.  

Jag upplevde även att människor man mötte där var mer närvarande än i Sverige. Nepaleserna tog sig verkligen tid att möta de människor de mötte utan att stressa och lät inte sina mobiler störa. Det fick ta den tid det tog. Medan här i Sverige är vi alltid på väg någon stans för att prestera. På väg mellan skola, jobb, träning… Vi hinner liksom inte med att verkligen se de människor vi möter.

Men det absolut bästa. Maten. Sååå god. Hemmalagad, närodlad, ekologisk mat varenda dag. Mums

Ha det bäst!

Filippa Jirénius, 27/11 2018

Kommentera här: