Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Foton från Tanzania
En dryg vecka har nu gått sedan vi kom tillbaka till vårt gula hus i Karlstad efter tre veckor. Det är platsen jag kallar hemma och jag är glad att vara här igen! Sanningen är att jag längtade hem ganska mycket under resan, samtidigt som jag njöt av det jag fick uppleva i Tanzania. Jag är glad över att ha fått se ett nytt land, i en del av världen jag aldrig varit tidigare. Fått en liten inblick i den tanzaniska kulturen, gått på promenader genom byar, åkt långa bussresor med underbar natur utanför fönstret och ätit avokado till frukost, lunch och middag. Det senare är faktiskt knappt en överdrift, vi åt så mycket avokado! Det var säsong och det fanns mycket, billigt dessutom. Underbart. Det fanns jobbiga saker med resan också, det har ni ju märkt om ni läst de tidigare inläggen, men när jag tänker tillbaka på resan är jag mest tacksam!
 
Jag vill dela ännu ett gäng av min syster Moas bilder från resan. Enjoy!
 
Det var många som hade cyklar i Tanzania, jättekul tycker jag! Gör livet enklare än om man måste gå överallt och är miljövänligt.
 
Papayaträd fanns det också gott om!
 
Såhär fint bodde vi i två veckor, i Nkinga.
Här ser man hela huset, vi bodde i ena halvan tillsammans med Marita, så vi hade inte så stort som det ser ut.
 
På promenad genom Nkinga. Här möter vi några muslimer, annars var det väldigt mycket kristna just i Nkinga.
 
Marknad i Nkinga, där man bland annat kunde köpa tyger som på bilden nedan.
 
 
 
Så mycket solrosor. Guds fantastiska skapelse!
Study study study
Det är det jag gör just nu. Pluggar. Jag går ju trean på IB som har ett helt annat system än svenska gymnasieprogram, och vi har en treveckorsperiod med "exams", slutprov, som avgör en väldigt stor del av våra slutbetyg. På måndag börjar den perioden så jag fyller tiden som är kvar med plugg, plugg och ännu lite mer plugg... Det är anledningen till att Tanzania-uppdateringarna kommit lite segt (och jag har tänkt göra minst ett till inlägg om resan). 
 
Här var jag i pluggmode i Tanzania. Ser ni min entusiasm!?!
 
Jag är så himla TRÖTT på att sitta vid skrivbordet med ekonomiboken (det blir väldigt mycket ekonomi eftersom det är mitt sämsta ämne, och tyvärr även tråkigaste...). Och jag är lite nervös inför alla proven, såklart. Tretton stycken kommer det bli. Ni får gärna be att jag ska få den energi jag behöver under de kommande tre veckorna!!
 
14 maj har jag sista proven och efter det är hela gymnasiet över, SÅ SKÖNT och overkligt! Wow vad lycklig jag kommer vara då. Jag ser ljuset i tunneln...
Bomani Beach
Samma dag som vi var i nationalparken åkte vi vidare till det sista stället vi skulle vara på i Tanzania. Det var en bussresa på 6,5 timmar som tyvärr blev den sämsta av de tre bussresor vi gjorde. Bussen var väldigt gammal, sliten och smutsig med malätna (?) säten. Den hade även dålig fjädring, så det skumpade en hel del, framför allt för mamma, pappa, John och Juni som satt längst bak... Jag var tacksam för två saker: 1) Hörlurar/öronproppar som stängde ute ljudet från TV-skärmen (jag ska aldrig mer klaga på den oskyldiga reklamen på Karlstadsbuss skärmar...) och 2) Sömn som fick resan att gå snabbare.
 
Till slut var vi framme i alla fall, och fick åka sista biten (1,5 timme) i en mycket fräschare bil. Sedan kom vi till "Bomani beach bungalows" där vi skulle sova de fyra sista nätterna i landet. För att vara helt ärlig levde inte hotellet upp till våra förväntningar- vi hade tänkt oss att det här skulle vara vår avslutande, "lyxiga" semester vid stranden, men hotellet var inte särskilt lyxigt. Våra två rum var trånga, lakanen hade hål och fläckar och myggnäten var det också hål i, toasitsen på det ena badrummet satt lös... Det var ju absolut inte ett av de sämre ställen vi bott på genom åren, men det var helt enkelt inte riktigt vad vi sett framför oss. Dessutom regnade det massor så att vara vid stranden var inget alternativ en stor del av tiden. Men dagarna blev rätt bra ändå. Två gånger åkte vi in till den närmsta staden och turistade lite, åt god mat och använde wifi. Ett litet drama som hände där var att jag, när jag skulle klättra över en halvhög stenmur i skymningen, råkade gå in i en taggtråd som skar upp mitt vänstra ögonlock. Jag har ingen aning om varför det satt en taggtråd där, det kanske var menat som en fälla för dumma turister... Det blödde hela kvällen och var ganska obehagligt men nu är det bara ett ärr som inte ens syns. Jag klarade mig både från stelkramp och blindhet!
 
Vi fick även en solig dag vid stranden, så härligt! Vi tog också en promenad i byn som hotellet låg i och träffade ett gäng snälla kvinnor som gav oss en cassava (en rotsak). Och så kom det ett helt gäng barn och höll oss i händerna, som i skolan i Nkinga, fast fler den här gången... Tänk att det kan vara så intressant med människor som har en annan hudfärg än de själva.
 
Här kommer ett gäng bilder, de allra flesta tagna av Moa och ett par tagna av mig.
 
Från utsidan ser bungalowsen väldigt fina ut i alla fall :)
 
 
Mina fina föräldrar och älskade Juni <3
 
 
Det var en hel del fiskare, deras vardag pågick för fullt vid sidan av vårt semestrande där på stranden.
 
Det här var ju ganska roligt. Jag sitter i en solstol och plötsligt kommer en hel hord av getter emot mig... Först verkade de inte ens ha någon herde. Men han kom ju där bak, jag tror de var två till och med. Tur att getter är snälla och att det inte var åsnor som jag har blivit traumatiserad av under min barndom i Nepal... Det är en annan historia.
 
Ganska idylliskt ändå!