Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Minnen från det förflutna
Ibland dyker de upp. De där minnena som man egentligen önskar att man inte hade men som ändå har format en som person.

Såg henne utanför skolan, hon som jag var avundsjuk på en gång i tiden fast jag inte ens kände henne. Och jag gick förbi hon som jag kallade vän men som bara tryckte ner mig. Hennes röst låter precis som förr. Det finns en annan vän från den tiden också, som jag litade på men som svek mig. Sedan har vi honom som jag var så kär i, det känns som evigheter sedan, men hans syskon påminner mig om honom och jag kastas tillbaka till den tiden.

Jag har svårt att se att någon av de här relationerna har fört något gott med sig. Vem vill känna sig svartsjuk, sårad, sviken eller obesvarat kär? Det har funnits bra stunder, men i det stora hela var det människor som tog mer än vad de gav tillbaka. Men det är väl så det är, livet. Vissa människor skadas man av, andra skadar man själv, medvetet eller omedvetet. Det är svårt att lita på människor när man har blivit sårad och besviken. Men vi måste våga det, för vad vore livet utan nära relationer där vi visar oss sårbara? Vi får förlåta de som skadat och gå vidare. Hat och bitterhet bara förstör. 
 
 
 
Sonja

Jag tänkte på liknande häromdan men för mig är det lite ombytta roller. Jag var både elak och rätt odräglig när jag växte upp. Jag visste att jag var ond. Jag ville inte vara det, och jag försökte att inte vara det, men jag var det ändå. Det kändes så hopplöst. Till den dagen jag började följa Jesus :)

Svar: Vilket fint vittnesbörd, vi misslyckas i våra försök att vara goda i egen kraft, men genom relationen till Jesus förändras vi inifrån och ut! Tack! <3
Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress