Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Dåliga motiv

Alltså. Det här med att vara nyttig och äta mindre socker. Sockerfasta, godisförbud, whatever. Jag har testat det mesta. I 8:an hade jag min egen "3:3-diet", tre godisbitar om dagen tre dagar i veckan... Det funkade! Då. För tre år sen.

Just nu försöker jag och mamma dra ner på sockret. Undvika godis och kakor. Men jag har misslyckats en del och frågat mig själv: varför gör jag egentligen det här?

Sanningen är jobbig att erkänna. Men det är så. Att inte gå upp i vikt eller gå ner lite är en stor del av min motivation till att vara nyttigare (när den finns där överhuvudtaget, alltså). Det känns inte bra. Jag sörjer ätstörningarnas spridning, jag predikar för andra och ändå hamnar jag själv i det här allt för ofta. Jag är inte överviktig. Ingen som älskar mig skulle säga att jag borde gå ner i vikt, för jag väger inte för mycket och jag mår bra. Men de smala tjejerna i reklamen och i skolans korridorer påverkar mig. Jag vill också ha platt mage och sånt där thigh gap som man tydligen ska ha.

Men jag vill också njuta av livet. Fika med min familj, unna mig godis då och då, ta en glass i solen. Och oftast vinner den viljan över viljan att vara smal, tack och lov. Men det stör mig att den finns där och påverkar mina beslut.

Att inte äta godis tror jag ändå är bra för mig eftersom jag är beroende av socker och det är inte bra för min kropp. Att öva på att hålla fast vid principer är också bra. Men vad jag önskar att jag inte behövde motiveras av viljan att bli "snyggare" i samhällets ögon.

Tove

Hej! Är en främling som ramlade in här och läste det du skrivit. Vill bara säga att du är vettig som resonerar kring detta. Självklart är det viktigare att kunna leva och göra det man vill än att vara som de i reklam osv. Och thigh gap är en så galen trend som vi tjejer fått för oss (och dessutom hävdar att killar bryr sig om - det gör dom inte). Det är verkligen inget vi ska behöva sträva efter. Var glad för den du är och det som är du! :) hälsningar en 29-årig medfunderare

Svar: Tack för kommentaren, alltid kul med respons! håller med!
Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Idab

Hej Ida, förstår exakt vad du menar. Kan försäkra dig om att du är väldigt fin som du är, och från en som försökt gå upp i vikt hela sitt liv har jag märkt att det är lika onödigt åt båda hållen. Om man inte hade jämfört sig så mycket med andra hade det nog varit mycket lättare att inse att man faktiskt är fin, så som man är skapad - unik. Det är svårt att se det fina i sig själv och inte sträva efter vad andra har när det är det vi lärt oss redan som unga från medias ideal. Speciellt i Sverige, ytlighetens land. Men jag ville mest bara berätta att det finns tjejer där ute som önskar att de hade lite fett på benen, så jag tror inte att hur smal eller kurvig man är spelar någon roll. Man blir nog aldrig riktigt nöjd med sig själv om man fortsätter att jämföra sig med andra. Gud tycker iallafall att vi är perfekt skapade så varför ändra på oss. cx kram

Svar: Åh tack så mycket Ida <3 Ja om man bara kunde sluta jämföra sig! Guds åsikt är ju viktigast :)
Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress