Jesus, Nepal & tankar från min vardag

Fem år
Fem år har gått sedan den dagen som var den sorgligaste i mitt liv dittills. Den sorgligaste i mitt liv även nu, inser jag när jag tänker efter. Dagen när jag lämnade mitt älskade Tansen, som jag fortfarande ser som mitt hem. Staden där jag tillbringat nästan fem av de mest betydelsefulla åren i mitt liv. Mellan åtta och tretton, den största delen av min barndom som jag minns. Åren som formade mig så mycket. De fick sitt slut den där morgonen den åttonde december tvåtusentolv. 
 
Vårt hus.
 
Vi plockar undan grejer i rummet som vi delade, jag, Moa och John. 
 
 
 
Bön för oss i församlingen.
 
Sista morgonen. En massa vänner samlade för att be och säga farväl.
 
Jag upplevde en känsla av lättnad när jag satt där i jeepen mot Kathmandu och tog igen lite av all sömn jag missat. Den sista veckan var så hektisk och det var trots allt lite skönt att ha påbörjat resan. Vi skulle åka till Thailand och vara där i en och en halv vecka innan vi åkte vidare till Sverige. Vi mötte en australiensisk familj som lämnat Tansen före oss och tillbringade härliga dagar vid havet med dem. Vi hade också debriefing-samtal med en svensk terapeut om våra känslor och vad som väntade oss. 
 
Att komma tillbaka till Sverige skulle bli svårare än jag förväntat mig. Det var då jag gick igenom min första ordentliga period av depression. Men det får jag ta i ett senare inlägg.
 
Fem år fick jag tillbringa i det underbaraste landet i världen. Det är jag så tacksam för!
 
Siv

Tack för att du delar dina tankar om livet💕😘💕

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress