Jesus, Nepal & tankar från min vardag

Det svåra med livet som kristen
Vad tycker du är det svåraste med att vara kristen?
 
Intressant fråga! Brukar inte tänka så mycket på det, för det mesta tycker jag det är underbart att få leva livet tillsammans med Jesus. Men visst finns det sånt som är svårt! Jag kan inte bestämma mig för en sak som är det svåraste, så jag skriver om några olika områden.
 
- Att följa Jesus i vardagen och lita på Honom varenda dag. Det är något jag tyckte var mycket lättare i Nepal när vi var där (för snart två år sen, !!). När morgondagen var oviss, när man åkte jeep på lervägar en halvmeter (mindre?) från höga stup, när man var utan ström (och därmed även internet) flera timmar om dygnet, när man drabbades av sorg inför fattigdomen och misären som en del nepaleser måste utstå. Då var det så mycket mer naturligt att vända sig till Gud. När jag kom tillbaka till vardagen i Sverige, där jag åkte buss med säkerhetsbälte på asfalterade vägar och sov i en mjuk säng i ett uppvärmt hus, då var det lättare att glömma Gud. Tro att jag klarar mig så bra utan Honom. Det är väl det som menas med ett sekulariserat samhälle. Och Sverige är ett av de länder som toppar den listan. 
 
- Att ta stilla stunder med Gud i vardagen. Det hör ihop med punkten ovan. Man blir så lätt fast i vardagsrutinerna och glömmer Gud, eller prioriterar bort att lägga tid på Honom. När Han är den som allra mest förtjänar min tid. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. (Matteus 6:33) Det är lätt att fokusera på att prestera bra inför andra människor och även Gud, när det Han helst vill är att bara spendera tid med mig. Som berättelsen om Marta och Maria i evangelierna. Jesus var hemma hos dem och medan Marta sprang runt och stressade med matlagning och andra sysslor, satt Maria vid Jesu fötter. Och Jesus uppmuntrar oss att göra likadant. Inte hela tiden förstås, men för mig är risken större att det blir för sällan.
 
- Ganska många kristna har svårt att stå för sin tro bland människor som inte tror. Jag har det motsatta problemet, skulle man kunna säga, och det är inte så bra som det kanske låter. Ofta vill jag själv prata mer om min tro än vad de runt omkring mig vill. När jag är inne på andra bloggar och läser om till exempel psykisk ohälsa eller abort vill jag kommentera en hel roman om hur Jesus hjälpt mig att komma ur depression och hur vi kan minska antalet aborter. (Alla dessa länkar haha, märkte bara att jag pratade om så mycket som jag skrivit inlägg om tidigare!) Och om det är en diskussion i skolan om något intressant ämne, typ evolution och slump eller kärlek och sex eller vad som helst, har jag massa saker i huvudet jag vill säga. I de situationerna försöker jag hålla mig kort för att respektera andra, men det kan vara svårt att avgöra när man ska vara tyst och när man ska vara frimodig och säga vad man tänker. Risken är att jag predikar så att folk börjar gäspa, eller att jag blir dömande mot andra och aggressiv (det kanske man inte kan tro men det har hänt!). 
 
Det finns förstås undantag, stunder när jag inte alls vill prata om Gud. Till exempel under min depression i början av året. Då fick jag nästan panik av att folk i min närhet pratade om sånt som hade med kristendomen att göra, låtsades att jag inte hörde. Helst hade jag velat att de runt omkring mig inte vetat att jag trodde på Gud, för jag ville inte ha ansvaret att representera Honom. Men oftast tycker jag det är jättekul att dela med mig av min tro!
 
- Sen finns det alltid saker man vill undvika som Jesu efterföljare, och andra saker som kanske inte andra gör som man vill göra, och det kan vara svårt. T ex vill jag inte shoppa för mycket, men jag tycker det är väldigt kul (det beror såklart på vilken affär man pratar om, men i bokhandlar och små mysiga butiker och även på internetsidor som Armedangels eller Flatebo kan jag spendera massa tid!). Att spendera massa tid på sociala medier är också kul, men det vill jag också undvika. Det kan vara jobbigt att behöva begränsa sig på sådana områden men det är det jag vill innerst inne. Det här kan förstås okristna också känna igen sig, men jag tänker att kristna generellt har mer "livsregler", även om det inte är något Gud tvingar på oss. Kärleken till Honom ska motivera oss att leva annorlunda, men tyvärr har man ibland fel motiv och känner bara press på att leva rätt. Lite flummigt blev det här men hoppas ni fattar. Att det är svårt att inte följa strömmen och ha rätt motiv för att leva enligt Guds plan.
 
 
Det var lite saker som jag tycker kan vara svårt i mitt liv med Gud. Så kul med såna här frågor, fortsätt ställ dem var som helst om det är nåt ni undrar! & tryck gärna på hjärtat om ni gillade inlägget <3
 
Jakob Reesalu

Asså wow, tack för att du är 18 år och så hängiven i tron! Fantastiskt att se hur Jesus fortsätter och fortsätter att kalla människor. Detta ger mig hopp! Najs läsning här på bloggen!

Svar: Åh, tack så mycket!! :D
Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Jakob Reesalu

//Paleniuskusinen

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress