Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

8 saker ni kanske inte visste om mig #3
Förra och förrförra sommaren gjorde jag listor på 8 saker ni kanske inte visste om mig. Ni hittar dem HÄR och HÄR. Jag tänkte att det kanske var dags för en till sådan lista, enkäten jag gett er visar att många vill veta lite random grejer om mig. Jag tänkte göra en lista med 7 grejer men det är ju lite kul med #3, undrar hur många jag kommer hinna med om jag gör en varje år. Här kommer i alla fall åtta facts om mig.
 
Jag har bakteriefobi. Jag har inte skrivit detta på mina tidigare listor för att de flesta runt omkring mig vet om det, men nu tror jag jag har fler läsare som inte känner mig. I vilket fall som helst så är detta något jag lidit av i många år och det yttrar sig till exempel genom att jag tvättar händerna mycket, undviker att ta i dörrhandtag, spritar av mobilen med jämna mellanrum, aldrig skulle äta bröd med händerna i skolans matsal osv. Det är helt klart ett problem men jag kämpar inte emot det så aktivt som jag egentligen borde. Om ni har tips för hur man kommer över det här får ni gärna dela dem.
 
Jag är vegetarian men äter ganska mycket veganskt när jag själv får bestämma vad jag äter (på bibelskolan blev det inte så mycket men jag tar sällan ost till exempel). Det är främst av miljöskäl (HÄR kan ni läsa om anledningen till mitt miljöengagemang) men också för att det är sjukt att djur behandlas som de gör för att vi ska kunna äta deras ägg och mjölk. Att de trycks in i fabriker och får leva liv som är onaturliga för dem. Nej, alla har det inte så men väääldigt många. Och ofta har man inte ens koll på hur maten man äter har producerats.
 
Hur söta bebissushis? Apropå punkten ovan.

Jag är lite rädd för både katter och hundar. Inte alla hundar, och inte katter om de sitter stilla... Men det gömde sig en katt i förrådet en gång när jag skulle hämta Novas pellets och då skrek jag kan jag säga. Den blev också livrädd så vi kanske är kvitt...

Mitt hår har sedan typ ett halvår tillbaka (?) identitetskris. Det vet inte om det vill vara lockigt eller rakt. Detta är dock inte många som vet för att för att dölja detta (och för att det är skönt) sover jag alltid i flätor. Om jag inte gör det ser mitt hår ut typ såhär: 
 
En side note är att under det jag skulle klassa som min första eller kanske andra depression när jag var 13 var det som en tvångstanke att jag var tvungen att sova i flätor. Senare när jag mådde bättre associerade jag flätor med att jag mådde dåligt så då ville jag i stället aldrig ha det. Låter konstigt men jag tror det var att det hade just med sömnen att göra eftersom det hade varit känsligt hela mitt liv och under depressionerna sov jag extremt dåligt. Nu har jag dock inte haft problem med sömnen på ett och ett halvt år vilket nog är rekord för hela mitt liv. Tack Jesus!

Tre icke-kristna artister jag uppskattar just nu är Adele, Veronica Maggio och Miriam Bryant.

Jag håller på att läsa igenom Bibeln från början till slut och har kommit till Domarboken. Jag fick en fråga om det för ett tag sedan här på bloggen och det hjälpte till att motivera mig. Det har faktiskt gått väldigt bra, jag har hittat mycket intressant i Moseböckerna. Jag skulle dock inte rekommendera det om man inte läst så mycket i Bibeln innan, det är bättre att börja i Nya Testamentet då.

Jag är jättesugen på att vara gravid och få en liten bebis. Jag kan bli avundsjuk när jag ser folk runt omkring mig som är gravida eller har små barn. Missförstå mig inte, jag är inte redo att bli förälder och jag planerar verkligen inte att få barn de närmaste fem åren åtminstone men jag längtar efter att eventuellt vara gravid någon gång i framtiden. Fatta vad häftigt att ha en liten människa som växer inuti ens livmoder.
 
Mitt lokalsinne är värdelöst. Alltså verkligen TOTALT värdelöst. I somras gick jag vilse i mitt bostadsområde och jag har liksom bott där i 12 år! Jag kan inte läsa kartor heller, orienteringen i skolan var det värsta jag visste. Jag kan knappt ens följa en vägbeskrivning på Google maps, det innefattar väl något mått av kartläsning. Så om ni någon gång planerar att gå vilse är det mig ni ska ta med er.
 
Jag & mitt fejk-lockiga hår. Utom det längst upp då...
Tillbaka i vardagen
Yes, nu är jag tillbaka i Karlstad och livet utanför Götabrobubblan. Känns ändå bra. 
 
Sist jag skrev om vad som hänt var jag på väg till MBT-återträff. Det var jättemysigt, vi satt i Victors lilla studentrum och åt pizza. Örebro alltså, det är där alla hänger. Skulle lätt kunna bo där i framtiden, dock är det ju så många frikyrkor överallt att man kanske behövs bättre på något annat ställe. Side note.
 
Söndagen kan jag beskriva genom att säga att jag gick i pyjamasbyxor halva dagen. Vi åkte hem från Nora och jag fick träffa resten av min familj. "Jag har kaknat efter dig" sa Juni (hon kan inte säga "s"). Älskling ♡
 
Igår jobbade jag, fast på en annan enhet än jag brukar. Rud i stället för Våxnäs för er som kan Karlstad. Det var skönt med lite omväxling i miljö och kunder. Sedan körde jag tabata med mamma och Juni vilket inte var lika kul som på Götabro. Mamma följde inte planen alls och Juni hoppade alldeles för nära mig och sa "vad ska vi göra nu Ida?" hela tiden. På kvällen kollade jag på Atypical, min nya favoritserie (vilket inte säger så mycket för jag har sett typ tre serier) till alldeles för sent. Utnyttjade att jag är ledig idag. Det är skönt! Jag skriver brev till folk och bloggar. Jag har en massa inspiration till bloggen nu så vi får se vad som kommer upp framöver. Vill ni läsa om något speciellt är det bara att kommentera. Förresten, att gilla inlägg är 100% anonymt och när ni gör det ser jag vilka typ av inlägg som är mest populära, så gör gärna det :) 
 
Längtan
Jag längtar så otroligt mycket till Nepal. Jag saknar sådana där små vardagliga stunder med nepaleser. Som när vi bodde i Tansen och sa samma fras till Santi varje dag när vi kom hem från skolan, "Namaste, hur mår du?". Eller 2015 när vi bodde i en familjs hem i en liten by och jag frågade mamman i familjen om kokat vatten för att hälla på min tandborste som jag tappat på marken. Eller under ABC-trekken 2011 när några pojkar gav oss valnötter. Stunder som skapade en känsla av samhörighet trots alla skillnader mellan oss.
 
Jag kan verkligen bli så sentimental angående Nepal. I fredags när vi planerade vår måltid på en nepalesisk/indisk restaurang blev jag tårögd bara av att tänka på att det kanske jobbade nepaleser där. Tänk att planet går om en månad och en vecka. Galet.
 
Titta vilka pluttisar. Rätt säker att det här var redan 2008.
 
Ps. Jag gjorde en omröstning på Instagram där hela 70.4% av de som röstade ville att jag skulle skriva om Nepalresan på den här bloggen, så jag tänker att det får bli så. Nepal-bloggen blir alltså "arkiverad" eller vad det nu kallas.