Jesus, Nepal, adoption & tankar från min vardag

Hela Bibeln?
Har du läst hela bibeln?
Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har läst hela Nya Testamentet, de flesta böcker flera gånger, dock inte i ordning. I Gamla Testamentet har jag läst de flesta böcker men en del som t ex fjärde och femte Moseboken och Krönikeböckerna har jag inte läst hela (vad jag kan minnas...). Men jag skulle ändå säga att jag har hyfsat bra koll på hela Bibeln. Sen finns det såklart alltid mer att upptäcka!! Någon gång vill man ju läsa hela Bibeln från pärm till pärm men då måste man vara motiverad... När jag var i 10-årsåldern fick jag för mig att jag skulle göra det men runt tredje Moseboken blev det för tråkigt... Inte så kul för en 10-åring med alla konstiga lagar. Men nu när jag är äldre skulle det säkert vara mer intressant. Om någon ovan vill börja läsa Bibeln skulle jag dock rekommendera någon av evangelierna, Lukas till exempel. Psaltaren är också väldigt bra!
 
 
Det läskigaste
Vad var det läskigaste som hände dig i Nepal?
Haha, kul fråga! Det första som jag kommer att tänka på är något som hände under våra första månader i Tansen. Mer specifikt den 10 juni 2008 (det här med dagböcker vet ni ;). Jag skulle alltså snart fylla nio år. Och om någon är ormrädd kanske ni borde sluta läsa här. Såhär skrev jag i min dagbok den 12 juni 2008: "Den 10:e kom det in en orm i skolan med huvet. Fröken dödade den med sitt paraply. Jag var rädd. Den kom in under dörren. Nu skriver jag inte mer om det tror jag."
Mitt äldre jag hade kanske skrivit med lite mer inlevelse... Följande skrev pappa på bloggen.

Vi förstår mer och mer att ormar kommer att vara en del av vårt liv här, även om en del ärrade Tansenbor minsann bara sett enstaka ormar på sina tjugo år i trakten. I morse hade jag (Otto) och barnen - John i bärstol på min rygg - just gått in i skolhuset när jag ser något ramla ned från dörrens ovankant, ned på stenarna utanför dörren - som är av typen träram med nät. När jag försiktigt öppnar dörren sticker den nyfiket huvudet runt kanten för att komma in. Fröken Valerie - som tjänstgjort i en kanadensisk landsortsskola belägen ovanpå ett permanent ormbo - stegar resolut fram och stampar några cm från dess huvud vilket gör att den retirerar. Med hänsyn till hennes tidigare meriter, och att jag har John på ryggen, överlåter jag åt henne att fullfölja jakten. Ett paraply fick tjänstgöra som redskap när ormen slutade sitt jordeliv.

Om någon ser en flera meter lång kobra framför sig kan jag korrigera bilden - den var ca 25 cm lång och tjock som en tumme (dvs som en hederlig svensk kopparorm). Ormexperten som omnämnts i ett tidigare inlägg berättade övertygande att dessa småormar visserligen är giftiga men aldrig angriper - om man inte råkar nudda vid den - då hugger den direkt! Aldrig har jag trott att jag skulle önska att en ormart i min närhet var större, men då hade man åtminstone lättare upptäckt den.

Nu tar vi fasta på det positiva: att den inte ramlade ned några sekunder tidigare, när vi gick precis under den. Det är nog svårt att låta bli att nudda en orm som faller ned på en....
 
 
Vi går alltså in i skolan den morgonen och precis efter att pappa med John i bärstolen kommit in faller en orm ner från ovanför dörren och försöker ta sig in i skolhuset. Jag blir livrädd, skriker och springer längre in i skolan. Minns tydligt fasan... Sedan slår fröken ihjäl ormen med paraplyt. Då var jag med och det var inte en trevlig syn. Vet ni att ormar kan röra på sig även efter att de är döda? (too much information kanske, sorry...) Det var helt enkelt en väldigt läskig upplevelse för en nioåring som ännu inte vant sig vid livet i Nepal.
 
En bild jag hittade i min dagbok. Såret på näsan var från att jag gnuggade näsan mot myggnätet i köksfönstret...
 

En annan läskig grej var när jag var 12 och blev nedknuffad för ett två meters stup av en åsna. Vi var på vandring och det kom ofta horder av åsnor med packning på ryggen. Vi hade lärt oss att man alltid skulle gå på insidan av åsnorna så att man inte riskerade att bli knuffad ner för ett stup. Men just den här gången hann jag inte det och jag minns så tydligt hur jag stod precis vid kanten av vägen när den vita åsnan kom emot mig. Sen rullade jag ner för branten... Jag skadade mig inte men blev ganska omskakad. Sen dess är jag rädd för åsnor, tur att det inte finns så många i Sverige ;)
00:15
Nattluften luktar Indien. En av Indiens fräscha lukter. Kan inte sätta fingret på vad det är, men det för tankarna till Nepals grannland i söder som vi har rest igenom så många gånger. Hör ett tåg och minns nattågen, långa nätter på smala britsar med hostande tanter på andra sidan draperiet. Utsikten över risfält och slitna byar genom fönstret. Skumpandet och tutandet som man vande sig vid efter ett par timmar. Fasan när man var tvungen att gå på toa. Om man kan sakna nattåg i Indien, då längtar man verkligen hem.