0

Gröna hjärtan i en källare i Stockholm

I helgen har jag gjort flera saker jag ogillar. Jag har åkt till Stockholm, ensam, irrat runt bland alla kyliga människor på Centralen, ensam, och tagit tunnelbanan, ensam. Jag har sovit två nätter i en sovsäck på ett skräpigt golv. För att uttrycka mig milt så tycker jag inte alls om vare sig Stockholm eller sovsäckar... Men det var så sjukt värt det, för den här helgen har jag också fått göra så mycket som jag älskar! Trots att jag bokstavligt talat inte satte foten utanför en ganska liten och nästan fönsterlös kyrka från fredag kväll till söndag eftermiddag. Ni som inte är frikyrkliga, jag förstår om era sekt-varningsklockor börjar ringa men oroa er inte, det var helt frivilligt och jag var endast inlåst nattetid...
 
Vad har jag fått göra då? Jag har fått diskutera ämnen som flygresor, överbefolkning, kärnkraft, individualism och bekvämlighet med andra unga kristna som verkligen reflekterar och agerar i de här frågorna. Jag har fått sjunga lovsånger som "Låt Ditt hjärta slå i mig", "För den här världens skull" tillsammans med ett gäng Jesu lärjungar som också är övertygade om att Han som vi följer vill att vi ska engagera oss i miljö- och rättvisefrågor. Jag har fått äta fräscha sallader, libanesisk buffé och jättegott veganskt och glutenfritt fika. Jag har fått lyssna på flera olika kloka människor dela inspirerande och utmanande tankar. Jag har fått vara med på mitt första årsmöte med enligt mig en av Sveriges viktigaste organisationer. 

What's all this about undrar ni? Det ska jag med glädje berätta för er. GOD JORD- kristna för miljö & rättvisa! Sveriges enda nationella kristna miljöorganisation som är knappt 1,5 år gammal. "Vi hjälper kristna och kyrkor att leva hållbara liv! Vi vill bjuda in till mer spännande liv, levda efter Guds hjärta, med osjälviskhet, enkelhet och förundran som ledstjärnor". I helgen har jag varit på God Jords vårsammankomst 2019 i en kyrka i Stockholm. Det var i princip ett läger, med en massa roligt & inspirerande innehåll som det jag skrev ovan. Vi var runt fyrtio personer från olika städer, med bakgrund i olika kristna samfund och i olika tider i livet. Alla enade i en övertygelse om att Han som vi följer vill att vi ska engagera oss i miljö- och rättvisefrågor. Enade i vår längtan efter liv som speglar Guds vision för världen. Så mäktigt!

Som jag nämnt tidigare har jag ett stort miljöengagemang sedan många år tillbaka, som jag verkligen känner har med min tro att göra. Trots det har jag känt mig rätt ensam i det som kristen. Det har aldrig varit något man pratar särskilt mycket om i mina kristna sammanhang och jag känner mig mest jobbig när jag tar upp någon aspekt av miljö- och rättvisefrågorna. Så att det senaste året ha fått kontakt med andra kristna som brinner för samma saker som mig har betytt otroligt mycket! När jag kom till konferensen i fredags var det bara en person jag kände väl, några hade jag pratat litegrann med typ på Frizon och sociala medier, men det var så lätt att prata med folk och det var jättehärligt. Ännu en helg med kristen gemenskap och jättebra samtal, lyx!!
 
Jag leker med tanken om hur jag kommer se tillbaka på det här om 20-30 år när jag sitter där med mina barn (om jag får barn och om inte Jesus kommit tillbaka då, vilket inte är omöjligt...). Hur jag berättar att när jag var nitton åkte jag på en konferens med runt 40 andra miljömedvetna kristna och det kändes som att vi var en del av en revolution. Att Sveriges första miljöorganisation var så ung och att många av oss kände att de här frågorna inte togs på allvar i våra kyrkor och bland våra kristna vänner och bekanta. Att vi längtade efter att kyrkan skulle vakna till sitt ansvar och sina möjligheter. Och barnen bara "vaaa, var det inte självklart att kristna var miljömedvetna när du var ung?!" Och jag berättar om hur många tänkte att Gud ändå kommer att skapa en ny jord och att det är att frälsa människor som är det viktiga, som att människor och miljön är isolerade från varandra... Och barnen kan knappt tro det.

Det är förstås en hoppfull bild av framtiden. Kanske låter det också högmodigt, men det här är Guds verk, inte vårt. Han använder oss men det är Gud som ska ha äran. Jag har ingen aning om var vi är om 20 eller 30 år, som värld och som kyrka. Men vi som samlades i helgen upplever att något väcks till liv genom God Jord, något starkt och kraftfullt med potential att förvandla Sveriges kristenhet. Engagemang som kanske varit begränsat på olika sätt får utrymme. Idag kom en man i 75-årsåldern fram till oss under kyrkfikat och ställde några frågor och gav förslag om God Jord. Det var tydligt att han brydde sig om de här frågorna och ville bli ännu mer engagerad. Så uppmuntrande!
 
En av alla bibelställen som visar på skapelsens värde!

Något som betonats under helgen är att God Jords syfte är att HJÄLPA individer & kyrkor att leva hållbara liv. Inte komma med pekpinnar och lägga bördor på människor som redan har mer än tillräckligt många krav på sig. Vi alla får vara med, oavsett var på vägen vi befinner oss. Jag tyckte att det var tydligt bland oss deltagare i helgen att vårt engagemang ser olika ut, vi har olika förutsättningar, olika områden vi satsar mest på, olika specifika drömmar. Men målet är detsamma.

Jag skulle verkligen kunna skriva så mycket mer om det här och kommer antagligen göra det i framtiden. Jag vill verkligen tipsa er om att gå in på God Jords hemsida, följa @god.jord på instagram och även bli medlemmar! Jag tror så starkt på detta och ser fram emot att vara med i vad Gud kommer göra i och genom den här rörelsen framöver!!
 
Innan jag avslutar dagens inlägg vill jag berätta om något annat som jag upplever att Gud talat till mig om nyligen. Jag var på gudstjänst idag i kyrkan där vi var, en Equmenia-kyrka i Stockholm. Det är spännande med olika former av gudstjänster, förra veckan var jag i en EFS-församling och nu i Equmenia, min hemförsamling är en EFK-församling. Tre samfund där gudstjänsterna och vissa värderingar kan se lite olika ut, men vi tror på samma Jesus. Predikan på gudstjänsten idag handlade om "tron som kämpar" och jag tyckte den var fantastisk! En sjukhuspastor berättade om en tid i hennes liv när hon nästan släppte tron på Jesus helt, hon upplevde inte Hans närvaro. Men precis när hon höll på att ge upp och säga upp sig från jobbet som sjukhuspastor kom en man och berättade att han ett år tidigare bett den här pastorn att välsigna honom. Han hade då precis fått veta att han hade en sjukdom som inte kunde behandlas och skulle flyttas till en annan klinik för att vårdas i livets slutskede. Han var inte kristen men kom till sjukhuskyrkan ändå och fick ta emot välsignelsen av Christina som pastorn hette. Kort senare blev han röntgad och när resultaten kom var hans obotliga sjukdom helt borta! Varken läkarna eller han själv kunde tro att han blivit helad, men ett år senare när han gjort många efterkontroller kom han till Christina och berättade om undret. Det här var ju Guds uppmuntran till henne som kom precis i rätt tid och hon fick verkligen uppleva att tron bär även om man tvivlar. Så häftigt vittnesbörd tycker jag! Anledningen att jag berättar det här är dels för att det är stärker tron att höra andras vittnesbörd och dels för att det här är ett tema jag håller på att formulera en text om. Jag har fått in önskemål om att skriva om hur jag håller fast vid min tro och det Christina pratade om har väldigt tydliga kopplingar till en del av mina erfarenheter som jag tänkte dela med er. Jag tar det som en hälsning från Gud att fortsätta med det här inlägget. Jag förstår om vissa av er tycker det låter weird men jag tror att Gud använder de mörka perioder i livet som jag gått igenom, för att tala till er som läser det här. Min tanke är att det ska bli ett personligt inlägg, men fokus ska inte vara på mig utan på Jesus. Stay tuned för det inlägget helt enkelt! Och som vanligt, hör av er om ni har frågor eller tankar om vad som helst ♡
Livet med Jesus Gud Hopp Jesus Kristen gemenskap Kristendom Kyrkan Livet Miljo Vittnesbord